Författare: admin

NyheterSkapad av Margareta Edin 23 jul, 2009 10:33

För er som inte känner till mig så heter jag Magdalena Gross. Jag är sjukgymnast och sedan november 2007 jobbar jag på Nkinga sjukgymnastavdelning med rehabilitering och träning av personal.

Om du inte vet något om Nkinga och sjukhuset kommer här en kort beskrivning: Nkinga är en by 5 mil från närmsta lilla stad. Nkinga har vuxit upp kring sjukhuset vars frö såddes för mer än 70 år sedan av svenska missionärer. Sjukhuset har succesivt vuxit till att nu ta emot mellan 150 och 200 inneliggande patienter. De har fyra avdelningar: En mödravårdsavdelning där de bla har 3-6 förlossningar om dagen varav 1-2 kejsarsnitt. En kirurgavdelning med mycket frakturer. Vanligtvis ligger mellan 5-8 patienter med lårbensfraktur i sträck i 8 veckor. Medicinavdelningen behandlar alla möjliga tillstånd men ca 50 % av de inneliggande har HIV. Barnavdelningen kan ha mellan 30 och 90 barn beroende på om det är malaria eller diarretid. Desutom finns en operationsenhet där de utför ca 10-15 operationer om dagen. Det finns en avgiftsfri BVC-klinik på sjukhuset som också har en uppsökande verksamhet då de åker ut i byarna och vaccinerar och väger barn. Det finns även en avgiftsfri HIV mottagning där man erbjuder tester, rådgivning och medicinering. Patienterna har alla anhöriga som tar hand om dem på sjukhuset. De anhöriga förser dem med mat, hjälper dem med hygien och ofta är det också de som får se till att patienten får den vård de behöver. Anhöriga kan vara ifrån närmsta familjen men även ett barnbarn, moster eller farmor. De har en väldig samhörighet i familjerna och känner ansvar när någon är sjuk.

Mitt uppdrag är att få igång den sjukgymnastiska verksamheten här efter att den nästan helt legat nere ett tag. Jag kan fortfarande känna frustration över att mitt uppdrag som ju delvis är att utbilda instruera annan personal i sjukgymnastik inte kan utföras på det sätt som var tänkt från början. Jag har inte fått någon sjukgymnast att jobba tillsammans med, utan enbart en sjuksköterska som trots många goda kvalitéer inte har så lätt att ta till sig kunskapen om rehabilitering och träning. Trots detta har jag fullt upp om dagarna. Patienterna som jag träffar dagligen innefattar mängder av frakturer, brännskador ffa hos barnen, skallskador, misshandlade, trafikoffer, HIV-patienter och ryggmärgsskadade. Ibland träffar jag, även patienter som haft stroke, med förlossningsskador, cerebral pares, meningit, ormbett, vanliga rygg-, nack- el knäbesvär mm. Jag tar även hand om utprovning av gånghjälpmedel, ffa kryckor. Rollatorer är inte så gångbara på de afrikanska sandstigarna. Jag har under april månad haft en sjukgymnaststudent hos mig, vilket har varit mycket givande. Skönt att kunna diskutera saker med någon som förstår vad man pratar om.

Lite nytt från sjukhuset:

För närvarande finns det bara 4 legitimerade läkare på sjukhuset. Två av dessa har dessutom chefspositioner och därmed en hel del administrativa uppgifter. Det är mycket tufft för dem och jag vet inte hur mycket övertid det blir, men det de gör är beundransvärt. Trots svårigheten att få tag på personal som stannar under längre tid så har sjukhuset stora planer för framtiden. De vill få statliga medel och öppna en egen ortopedisk enhet som kan bli remissinstans för kringliggande sjukhus. Detta skulle naturligtvis vara fantastiskt om bara kvalificerad personal fanns att tillgå.

Sjukhuset har under de senaste åren med hjälp av bla Hans och Greta Johansson utrustat en tandklinik. Under hösten och första delen av våren var den igång med en anställd ’dental assistant’. Som det är med majoriteten av personal som kommer utifrån så stannade han dock inte kvar. Tänder är ett eftersatt område här i Tanzania.

Sjuksköterskeskolan fortsätter att utbilda barnmorskor, och det har varit rekordmånga elever och med lärarbrist har det inte varit lätt. En lärare avled av en stroke för inte så länge sedan och andra slutar eller går i pension. Utbildningen har dock nu från hälsoministeriets sida kortats ner från 4 till 3 år. Effekten borde ju bli fler sjuksköterskor men med något sämre utbildning, men det får framtiden utvisa. Vi har det senaste året haft 8 nyutexaminerade sjuksköterskor från en annan sjuksköterskeskola. Dessa har varit en god tillgång.

Mitt uppdrag här på Nkinga börjar närma sig sitt slut. I september åker jag hem till Sverige igen och har då tyvärr ingen sjukgymnast att lämna över sjukgymnastiken till. Jag har dock haft en fantastisk period här då jag har fått lära mig att se livet och sjukvården ur ett nytt perspektiv. Jag har fått möta många fantastiska hängivna människor och jag är mycket tacksam för det jag fått uppleva.

Nkinga Juli 2009

Magdalena Gross

NyheterSkapad av Margareta Edin 23 jul, 2009 10:24

Här följer några utdrag från Magdalenas resdagbok på nätet

– Jag har under lång tid tränat med Nicolaus, en kille med infektion i skelettet. Han fick flera patologiska frakturer pga detta och ryggen angreps också. Han har nu legat i 5 veckor och har gått från att se ut som en skrämselpropaganda för svältande barn i Afrika till att nu ha kommit igång och gå och cykla på motionscykel. Riktigt härligt att se honom le.

– Jag brukar alltid säga till alla som kommer till Nkinga att här inte finns några farliga djur mer än skorpioner och spindlar. I mitt förra brev skrev jag dock om en kille som blivit stångad i magen av en buffel (han klarade sig bra). Vi har nu fått in en kvinna som fått hela ena handen avbiten av en hyena. Dessutom har vi ju alla ormbitna patienter. Fast jag tror nog ändå att den absolut farligaste varelsen är människan, så många misshandelsfall som vi får in

– Livet är gott, världen är stor. Här sitter vi jag och min” … dator. Jag surfar nu trådlöst hemma i vardagsrummet. Otroligt skönt. Det kommer därför att vara lite lättare att nå mig via Skype för er som har tillgång till det.

– Flickan med tumör i låret som jag bad om förbön för i förra brevet vet jag tyvärr inte alls hur det gick för. Flickans pappa som var en utbildad man, lärare, vägrade att låta flickan bli amputerad. Orsaken var att farfadern som inte alls var där, vägrade och ville försöka hos några traditionella medicinmän först. Antagligen var han en mäktig man och pappan hade inget att sätta emot. Jag tömde all min energi på att försöka övertala pappan i 2 h men utan resultat. I detta land är föräldrarnas rätt större än barnets.

– En 18-årig flicka som gick andra året på sekundärskolan blev plötsligt gravid. Fadern var gift och fruns släktingar kom med en panga (machete) och högg ihjäl systern (de tog fel tror jag), och högg min patient i skallen. Hon fick missfall i 8e månaden, och mycket allvarlig hjärnskada. När man ser röntgenbilden kan man inte förstå att hon lever. Otroligt nog återhämtade hon sig och det var i första hand språkcentrat som blev påverkat. Hon hade svårt att komma ihåg även enkla ord och att läsa var omöjligt. Jag fick därför jobba som logoped i några veckor, att lägga till alla mina andra yrkesroller.

– Igår kom det ännu en patient med nackfraktur och förlamning i hela underkroppen. En utmaning för mig, men troligtvis blir han dock förflyttad till ett större sjukhus med bättre möjligheter. Idag fick vi in en patient som blivit stångad av en buffel och tarmarna hängde utanpå. Får se hur det går för honom.

TACK Magdalena för ALLA dina intressanta dagboksanteckningar.

NyheterSkapad av Margareta Edin 10 jun, 2009 20:58

Under vår vidareutbildning till barnsjuksköterskor åkte vi i april ett par veckor till Nkinga och gjorde studiebesök inom sjukhusets barnsjukvård. Vi var på barnavdelningen, mödra- och barnhälsovården och förlossningen. Vi fick verkligen se och lära oss mycket på kort tid. Under april var barnavdelningen överfull med många barn med malaria. Många var tyvärr svårt sjuka. De få sjuksköterskor som jobbade hade verkligen fullt upp. De gjorde ett bra jobb men de skulle nog behövt lite fler händer. Prematuravdelnigen var också full med ungefär 15 bebisar. Vi hade med oss lite bebiskläder till de små vilket uppskattades av mammorna.

En morgon när vi var på förlossningen låg mammorna på rad, förlösta och oförlösta. Vi kom lagom till en ung kvinnas krystvärkar och fick vara med om hela förlossningen. När bebisen kom ut var den mycket blek och hängde livlöst i barnmorskans hand. Med lite hjälp från oss alla kom den igång och skrek till sist. Det var en märklig känsla att stå och hålla ett liv i sin hand. Det var nyttigt att se hur mycket man kan göra trots att all avancerad utrustning vi har i Sverige inte finns där.

Jenny Olofsson och Eva Svensson

NyheterSkapad av Föreningen Nkingas vänner 09 jan, 2009 15:22
Läkaren Denis Mukwege vid Nkingas systersjukhus Panzisjukhuset i Kongo-Kinshasa har tilldelats både FN:s pris för mänskliga rättigheter och årets Olof Palmepris.

Han är känd för sina stora insatser för att hjälpa kvinnor som våldtagits i kriget och för att motverka övergreppen.

Som Nkingas vänner gratulerar vi Denis Mukwege och Pansi till denna bekräftelse från omvärlden och gläder oss över att vi är vänner.

Några talar till och med om att han borde nomineras till Nobels fredspris. Och visst stödjer vi det förslaget 🙂

NyheterSkapad av Margareta Edin 22 nov, 2008 18:15

Vem kunde ana våren 2006 när ovanstående bild togs hemma hos Helene o Torsten Norberg att vi skulle vara med om att bilda Nkingas Vänner Nov. 2008.

Deras resa till Tanzania för två år sedan satte igång ett enormt engagemang för landet och Nkinga.

Det känns fantastiskt bra att vi fått ett redskap att kunna informera om allt som händer på och runt Nkinga Mission Hospital i Tanzania.

Vi som satt igång detta önskar att vi på något sätt ska tillsammans med många fler kunna stötta och uppmunta den verksamhet som pågår på Nkinga.

Vi är många som arbetat där , andra har gjort korta eller längre besök och många studenter har kunnat göra sin praktik där.

Jag har ett stort hjärta för Nkinga och hoppas nu på att många fler vill vara med på tåget.

I Tanzania har man inte moderna insulinpennor. Men Nyamizi klarar det bra.

Idag kom Nyamizi på återbesök efter 3 veckor hemma i sin by. Jag hittade henne på mottagning i fullfärd med att ta sina insulinsprutor. Hon var så glad och stolt . Vi kommer att kolla henne ett par dagar för att följa blodsockret innan hon får återvända hem. Allt verkar ha funkat bra där hemma och verkar må utmärkt.

Igår kom Nyamizis pappa för att själv höra vad doktorn har att säga efter att ha kollat henne i 2 dagar. Han kom på cykel denna gång den långa vågen. Doktorn var nöjd med blodsockervärdena.

Han berättade hur glada hela familjen och faktiskt hela byn var att se Nyamizi åter hemma, De trodde ej sina ögon att det var samma tjej som hade åkte iväg till sjukhuset i juli, blind ,mager och så sjuk, Han tackar o tackar för ALL hjälp de fått.

Hon åker ny hem igen med sin låda med sprutor och flaskor med Novolente och
Actrapid och kommer på återbesök om en månad.

TUSEN TACK alla ni som gjort det möjligt att hjälpa Nyamizi. Nkingas Vänner har nu betalt 4540 kr för hennes vård och behandlingar från Juli-Dec 2009.

Framöver kommer hennes Insulin kosta 20000 TSH per månad, sprutorna 18000 TSH = totalt ca 210 SEK + bussbiljett 40 SEK

Hälsningar
Margareta Edin