”Vart än en människa vänder sig
så finns det alltid någon
som behöver henne.”
(Albert Schweizer)
Det är några dagar strax före jul. Min hustru Carina och jag åker upp till Rosenlundsbadet i Jönköping för att simma och koppla av. I bastun möter jag en trevlig man, tandtekniker Hasse Johansson, och efter ungefär 15 minuters samtal frågar han mig om jag vill komma ned till Nkinga i Tanzania och bedriva tandvård. Just då var det ej möjligt att vara borta sex veckor för mig, eftersom jag sedan många år delade en tandläkarpraktik i centrala Jönköping med en nära släkting och tillika kollega, Gunilla Hilliges. Åren gick och jag funderade på detta erbjudande. Efter årsskiftet 2014/2015 öppnade sig en möjlighet, efter det att jag just sålt min halva av praktiken till en kollega som önskade etablera sig privat. Hasse kontaktades och jag blev mycket glad då hans förslag fortfarande var aktuellt.
Jag förberedde mig så gott jag kunde, genom att tala med kollegor som varit där på liknande uppdrag av Skandinaviska Läkarbanken. Anders Hugoson berättade om hur man, tillsammans med Karlstads Universitet, bedriver ett forskningsprojekt och om hur man genom att man tillvaratar regnvatten i syfte att ge barn upp t.o.m. sex års ålder, då mineraliseringen av de permanenta tänderna sker, möjlighet att dricka detta i stället för det vatten man tar ur de borrade brunnarna. I Tabora distrikt, där Nkinga ligger, har brunnsvattnet en fluorhalt av 5-6 ppm. Det önskvärda värdet är 1,0 ppm.
Det visar sig att många personer har bruna missfärgningar på sina tänder, samtidigt som mineraliseringen är störd. Detta beror på för hög fluorhalt i dricksvattnet. Efter sex års ålder rekommenderar man tandborstning med fluorhaltig tandkräm, som då ger en lokalt stärkande effekt av emaljen mot karies utan att tänderna blir missfärgade.
Att jobba långsiktigt och med förebyggande tandvård, är meningsfullt även om alla akutpatienters besvär också skall lösas.
I English Medium School där 250 elever går årskurserna ett t.o.m sex, fick
min kollega Robert Malaba och jag berätta om förebyggande tandvård för dessa elever i fem olika omgångar. Även deras rektor, Elizabeth Mahinza, och övriga lärare deltog.
Av kollegorna i Jönköping, Anna-Karin Nilsson och Elisabeth Schultz, fick jag värdefull information om vad som gäller vid tandkliniken i Nkinga. För en svensk tandläkare är den mesta utrustningen bekant. Allt är skänkt från Sverige, mest genom Hasse Johanssons och servicetekniker Börje Claessons försorg. Hasse har även byggt upp ett tandtekniskt laboratorium där. Hammarö Rotaryklubb har också sponsrat med medel för utrustningen.
Samarbetet med Robert Malaba under de sex veckorna på Nkinga, fungerade utmärkt. Vi kompletterade varandra på så sätt att hans starkaste sida var att operera och extrahera tänder, medan jag helst arbetade med rotbehandlingar, fyllningar, tandlossningssjukdom och även extraktioner. Förebyggande tandvård lade vi stor vikt vid. Med enkla medel utförde han flera komplicerade operationer med patienten sittande i tandläkarstolen. Till exempel bortopererandet av en cysta (residualcysta) modell större ping-pongboll i höger överkäke, tumör i vänster underkäke (komplext odontom) och en tumör (eller osteomyelit?) i höger överkäke. Denna patient remitterades dock till ett större sjukhus, eftersom vår diagnos var osäker. En rejäl abscess under underkäken, med förgreningar ned mot bröstkorgen och upp mot höger öra behandlades (Ludwigs angina?)
Mitt intryck är, att med begränsade resurser utförs högkvalitativt arbete. Utrustningen är av god kvalitet men sliten. (A-dec och Flex med Can-Canstolar.) Hemma i Sverige har jag arbetat med rotbehandling av tänder med hjälp av Tri Auto ZX vinkelstycke för maskinell rensning av rotkanalerna. Jag kunde ej låta bli att ta med detta till Nkinga. Jag demonstrerade för Robert hur lätt det blev att genomföra rotbehandlingen med detta hjälpmedel och han blev mycket intresserad. Några dagar därefter visade Margareta Edin, vår allt i allo, en låda som en tandhygienist skänkt. Innehållet i lådan visste ingen vad det skulle användas till. Där låg ett exakt likadant vinkelstycke, Tri Auto ZX, som jag hade med mig! Robert och jag firade med en bulle och extra kopp kaffe!
Varje dag är ett äventyr.
Under mitt första sexveckorsbesök i Nkinga som ”stafettandläkare” har jag fått många intryck och flera goda vänner. Många är känslosamma och har lätt för att skratta. Detta gäller framför allt barn- och de är många! De älskar att bli fotograferade eller att fotografera oss ”Mzungos” (”vitingar”) när vi är ute på våra vandringar med ryggsäck med cashewnötter och vattenflaska. För den naturintreserade finns ett rikt utbud fr.a. av fåglar och på vandringsvänliga stigar kommer man långt. Vi tog vara på alla tillfällen som gavs att utforska området runt Nkinga. Evert Jonsson var oss till stor hjälp eftersom han vuxit upp där och kan språket mycket väl. Vi passade på tidiga mornar och mellan kl. 16-19 kvällstid. Klockan 19 dras rullgardinen ned!
Som svenskar saknade vi ej landsfränder. Vi anlände i sällskap med Greta Johansson och Inger Henriksson, som hade som uppgift att undervisa om förlossningsvård under två veckor. Vi hade också sällskap av Hanna och Julia, båda läkarstuderande, Therése, snickare, Magdalena, studerande och Caroline, studerande. Barnläkaren Mats Leijman fanns på plats då vi kom och under den sista veckan hade vi sällskap av Evert Jonsson, ortoped och Marianne Jonsson, sjuksköterska. Margareta Edin, sjuksköterska, som bott ett flertal år på Nkinga i olika perioder, hade vi gott stöd av, som nära granne.
Min hustru Carina var, i egenskap av barnsjuksköterska, intresserad av arbetet på BB och barnavdelningen.
Häxdoktorer. Dessa ”Traditional healers” är inte ovanliga i Tanzania, Kenya och Malawi. Många har stor tilltro till dessa och detta ställer till det! Det kan vara svårt att veta vilka droger en patient har fått av en häxdoktor, innan han/hon kommer till sjukhuset. En patient kom till oss med en förmodad cancer (skivepitelsca.)i underläppen efter intensivt snusande, som en ”häxdoktor” försökt slipa bort! Det blev remiss till Dar.
Albinos har det svårt. Det finns en utbredd tro på att det ger rikedom och lycka om man kommer i besittning av en kroppsdel av en albino. Dessa lever ett farligt liv men många politiker, med presidenten i spetsen, kämpar för att denna vidskepelse skall utrotas.
Korruption är den största boven i många länder i världen, så även i Afrika. Värre än naturkatastrofer och dödliga sjukdomar enligt många.
Utbildning –livsviktigt för Afrika och för oss alla!
I livets största lotteri
har jag dragit högsta vinsten,
att få bli född i Sverige.
Därför är det läge
att ge ett handtag
till den som behöver.
Ett stort TACK till Skandinaviska Läkarbanken, Nkingas Vänner, Margareta Edin, Hasse och Greta Johansson, Anders Hugoson, Anna-Karin Nilsson, Elisabeth Schultz, Robert Malaba, Anithia Gibson och Andrew M. Shillah samt inte minst min hustru Carina, min följeslagare i vått och torrt.
22 okt 2015
Christer Blomstrand
Smörblomsgatan 14
56636 Habo
(ch.blomstrand@telia.com)
Mission Possible
Nkingas Vänner betalade sjukhusräkningen och fortsätter att förse honom med insulin och sprutor varje månad som kostar ca 200 SEK/mån. De fick nu också en blodsockermätare, mamman lärde sig att ta blodsocker.Hon fick lära sig symtom på högt och lågt blodsocker och vad de ska göra då. Insulinsprutor kunde hon ge sedan tidigare.
