Kategori: Okategoriserade

Jag har nu varit åter på Nkinga i drygt  två veckor. Så härligt att möta alla glada ansikte.

Idag fanns 192 patienter inlagda. Senaste 24 tim har 16 mammor  fött barn av dem behövde 5 kejsarsnittas akut. BB överfullt extra madrasser behövdes. I natt kom 2 personer sönerslagna av okända med  djungelkniv från 2 olika byar, en annan fått en trumma över sig och en lungan var punkterad och hade ett pleuradrän, idag operationsdag och listan var lång. Blobanken i Tabora ej kunnat levera något blos senaste dgarna så vi hoppas de kunnat hitta släktingar som har samma blodgrupp.

Denne 3 årig Abdull är en hjälte, svårt brännskadad  båda underbenen och händerna, både händer och fötter svårt skadade. Denne kille så tålmodig och duktig. Pappan ville skrivas ut eftersom han ej har möjlighet att betala, men Nkingas Vänner ska naturligtvis hjälpa till att betala sjukhusräkningen.

I söndags tog jag med Ida, Emma och Martin sjuksköterskestudenter från Sohiahemmets högskola till byn Ussongo för att hälsa på Anna o Maria ( Kulwa o Shija)som för ett år sedan föddes 2 mån. för tidigt och vägde bara 800 gr o 600 gr. De vårdades med Kangero metoden hud mot hud på mammans bröst.Jag fick veta att de bara  väger  5 och  5,5 kg.

De ser ändå friska ut ,var aktiva  men  har ej börjat krypa ännu.De behöver mer  näringsrikvälling mm. Jag ordnade nu så de kan köpa jordnötter, majs, ris , olja och det de behöver för att ge bra välling.

På prematuren har vi idag 6 småttingar och en endast 950 gr  måste ligga i värmemadrassen eftersom mammn som vi kunde köpa i juni.

Varma ( 39 grader), halsningar

fran Maggan ater hemma pa Nkinga

Jag heter Beatrice Gustavsson, är precis nyutexaminerad sjukgymnast, och har glädjen att få tillbringa några veckor här i Nkinga, denna vackra afrikanska lilla by.

Jag reste hit själv, något nervös och osäker på vad jag gett mig in på, men har blivit väldigt väl bemött och välkomnad av människorna som bor här! Till vardags arbetar jag tillsammans med sjukgymnasterna på sjukhuset och det är mycket som skiljer sig från den svenska sjukvården. Man har inte alls samma resurser här som hemma och patienterna måste betala för alla sjukvårdsinsatser de får. Ofta har de inte råd att betala för den vård de behöver och det är ibland frustrerande att se! Man grips av insikten om hur bra vi har det ställt i Sverige!
Många av patienterna har frakturer i lår- eller underbensbenen och eftersom det är dyrt att göra ett kirurgiskt ingrepp ligger de allra flesta med benet i sträck under åtta veckor i hopp om att benbitarna ska ha börjat läka och ligga i så pass rät linje att de slipper operation. För många räcker detta men att vara sängliggande under en så lång period kostar i form av ledstelhet, tappad muskelstyrka och i vissa fall lungproblem och trycksår.

Rehabiliteringsperioden är otroligt lång! Allra mest lider jag med de barn som är sängliggande och inte får leka och busa som de vill. Barnen ligger oftast inte i sträck under så många veckor eftersom deras skelett generellt sett läker snabbare än hos äldre, men en månad liggandes i en säng är en utmaning när man är full av energi och spring i benen! I veckan hjälpte vi en liten pojke att ta bort stålpinnen som man sätter tvärs genom underbensbenet och sedan knyter till ett snöre som löper över sängfoten och har en påse med sand knuten till sig i andra änden. Han var så glad över att få komma hem att han skrattade! När han dagen efter sedan fått benet uppstöttat av en gipsskena och fick komma upp och gå ut ur sovsalen sken han som solen – det var fantastiskt glädjande att se!
Överallt på sjukhuset ser man spår av bidrag från Sverige. Sjukhuskläderna som patienter och sjukvårdspersonal bär har olika landstings loggor, sängarna har små skyltar som vittnar om att de stått på olika avdelningar på svenska sjukhus och alla som arbetar på sjukhuset känner till Sverige och är tacksamma över hjälpen de fått. Jag önskar att alla ni som köper brickor eller på andra sätt bidrar med pengar till Nkingas vänner fick se hur otroligt värdefulla era gåvor är och vad det bidrar med för människorna här nere!
Med varma hälsningar, Beatrice

Ledarskapsprojekt för  FPCT s hälso och sjukvårds personal i Tanzania.

Ett miniprojekt som Pingstförsamlingen i  Östersund  ansökt om  från PMU Interlife  och  bidragit med en egeninsats.

Astrid Boork besökte därför Nkinga  jan-april 2013 inför detta projekt.  Här ger hon oss en information.

Första seminariet hölls i Arusha på Habari Maalum Collage . Deltagarna 35  ledare  från de olika sjukvårdsinrättningarna som  kyrkan driver i landet samlades. Moderator var Jackson  Kaluzi  som tillsammans med Dr Mbanga o Peter Raphael  gav en gedigen undervisning i ledarskap.

Det andra seminariet  hölls  för ledarna  på Tasengwa då även kyrkans folk var med som ingår i de kommitter som varje sjukvårdsenhet har. Denna del var att stärka kommitteens ansvar och befogenheter i att leda sjukvården på sina enheter.

Därefter  följde jag med ut till de olika sjukvårds enheterna och  följde upp seminarierna, lyssnade in deras framtidsplaner och hur de vill jobba i  fortsättningen. Detta projekt har gett en injektion till alla involverade att ta ett större ansvar och med de resurser som finns utveckla sitt arbete för att förbättra sitt ledarskap och ge god vård till de sjuka.

Man har en önskan att det ska bli möjligt att få ytterligare seminarium längre fram för att få den fortbildning man behöver.
Jag är tacksam för denna tid och ser att arbetet kommer att fortsätta med det kunnande som personalen har.

Östersund  maj 2013

Astrid Boork

Här i soffan finns Astrid tillsammans med Inger o Karl-Göran Eriksson  också från Östersund som kom på ett uppskattat kort besök . De har också jobbat  på Nkinga tidigare.

Vid mitt korta besök på Nkinga nyligen hade jag förmånen att överlämna en fantastisk gåva till Neonatalavd, på Nkinga sjukhus från Nkingas Vänner.

Vi har kunnat köpa in för dyra pengar en  Babywarmer  från Kanmed AB  som  kommer att hjälpa de allra minsta prematura  barnen när mamman behöver duscha, äta eller  av annan orsak ej kan ha sitt barn hud mot hud på sitt bröst  Kangeroo metoden . Babywarmer  håller konstant 37 gr C

Mina gäster Emma o Tobias hjälte till att sätta ihop denna apparat och visa hur den fungerar.

 Verkligen lite pyssel att få ihop och se att den fungerade .

En annan jättebra GÅVA  överlämnades  från   firman VYGON i Skellefteå som  skänkte

 100  sonder med tillhörande sprutor för enteral matning av de allra minsta premturerna .

 Stort Tack till Produktchef Carl Forslund som ordnade detta.

och

 Tack Tack igen till ALLA er som hjälper oss att göra skillnad för de som får  vård på

 Nkinga Referral Hospital i Tanzania med era gåvor.

Margareta Edin

Ordf. Nkingas Vänner

Vid ett kort besök på Nkinga före midsommar  träffade jag dessa kvinnor. De var unga, kortväxta och hade haft utdragna svåra komplicerade förlossningar och utvecklat fistelgångar( VVF).Detta beror på att barnets huvud står och trycker för länge och vävnader dör. De läcker då  urin hela tiden, luktar illa  och männen lämnar dem ofta. Fruktansvärt jobbigt.

Det pågår en kampanj att nå dessa drabbade kvinnor i hela landet och org. AMREF  sponsrar detta. De flesta hade hört på radion att denna veckan kunde man få gratis operation  på Nkinga.

Här sitter några av de 20 kvinnor som opererades denna veckan. De behöver ha en urinkateter i ca 14 dagar efter operationen. Alla gick  omkring  med sin  plastbalja där de hade sin kateterpåse  för att undvika  smuts .

Nkinga sjukhus har sedan många år haft läkare som kan operera dessa  drabbade kvinnor. De har   nu varit involverad i denna kampanj att få alla drabbade att söka vård.

Nkinga Juni 2013

Maggan

Mina föräldrar Ester och Erland Jonsson startade missionsstationen Nkinga och redan under deras första period 1935-1939 startade de både skola och sjukvård. Min mor var inte sjukvårdsutbildad men fick med stöd av läkaren på närmaste sjukhus i Nzega 5 mil bort ta hand om en hel del sjuka.

När de återvände efter kriget tillsammans med mig och mina tre äldre bröder var jag knappt 2 år. Resan från Göteborg till Nkinga i Tanzania (dåvarande Tanganyika) tog då 3½ månad.

Fram till 17 års ålder bodde jag på  Nkinga under totalt 13 år. Då fanns det utbildade svenska sjuksköterskor och barnmorskor. Som barn lekte vi ofta runt sjukstugan, såg bl.a. TBC-pat som hostade blod  och lepra-patienterna med sina deformerade händer och fötter. Vi barn hälsade ofta på och åt hos barnmorskebiträdena som bodde i ett hus intill BB. Vi gick i internatskola i Tazengwa utanför Nzega men på loven var vi runt i hyddorna på Nkinga. Efter att jag tagit körkort vid 16-årsålder blev det ofta jag som fick köra för att hämta sjuka eller transportera sjuka till sjukhuset i Nzega samt köra hem någon avliden. Sedan 1961 är Nkinga ett sjukhus.

Jag präglades utan tvekan av min uppväxt och var rätt tidigt medveten om att jag ville tillbaka till Tanzania för att arbeta med sjuka.

Efter läkarutbildning och några års tjänst i Sverige har jag och min fru Marianne som är sjuksköterska arbetat ca 8 år i Tanzania varav 5½ år i Nkinga under tiden 1983-1996. Därefter några ggr hjälpt till kortare perioder om 6-12 v. När vi denna gång åkte till Nkinga  för 6 v har det gått över 5 år sedan jag arbetade något där även om jag besökt Nkinga några ggr. Vid förra vistelsen blev jag besviken över vissa förhållande i Nkinga varför jag var något spänd inför denna resa.

Det var helt underbart att återvända denna gång och se den utveckling som är och uppleva de fantastiska visioner sjukhusledningen och kyrkan har.

Man har lyckats få sjukhuset uppgraderat till ’Referral Hospital’ vilket innebär att myndigheterna bedömer att kvaliteten på vården motsvarar specialistsjukhus. Jag har inte hört talats om något liknande fall där missionssjukhus eller landsortssjukhus uppgraderats på detta sätt. Man har lyckats med konststycket att få duktiga läkare att etablera sig i Nkinga som ligger så långt ifrån de lockande storstäderna. Vidare har man planer på att utbilda läkare under ’Internship’ vilket motsvarar AT i Sverige. I en framtid hoppas man på att kunna bli filial till universitetssjukhus. Sedan några år tillbaka har man 2-årig utbildning till laboratorieassistent.

Under vårt besök hade jag huvudsakligen hand om ortopedfallen samt gick ronderna på kirurgavdelningen. Att ta sig an dessa frakturer som ofta var orsakade av MC-olyckor, ofta svårt infekterade p.g.a. lång tid mellan olycka och behandling  var en stor utmaning. Att det dessutom var svårt få genomlysningsapparaten att fungera var frustrerande. Atmosfären på sjukhuset däremot helt  underbar. Jag var mycket imponerad av den omtanke och den kompetens personalen på vårdavdelningarna och mottagningen har trots att de hela tiden hade mycket att göra.

Planerna/visionerna om starkt utökad verksamhet trots att man redan har så stor verksamhet är imponerande. Under de år då vi svenskar var ansvariga för sjukhuset var framtidsvisionerna rätt försiktiga.

Under denna korta vistelse var  vi sju personer från Sverige och vi var alla mycket nöjda med vistelsen. Min fru Marianne försökte tillsammans med Greta Johansson, som arbetat som barnmorskelärare på Nkinga tidigare, förbättra förhållandena på barnhem som församlingen har och organisera på sjuksköterskeskolans bibliotek medan Hans Johansson, som tillsammans med Greta byggt upp tandvårdsenheten, hjälpte Börje Claesson (tidigare sjukhustekniker) med reparation och översyn av icke fungerande tandteknisk och medicinsk utrustning, allt tillsammans med Kishiwa som i vanliga fall får ta hand om dessa problem utan att ha någon utbildning i detta. Vidare var tandläkaren Elisabeth  Schulz  tillsammans med tandsköterskan Inger Björling där för att ta hand om tandvården och för att hjälpa den tanzaniske nyutbildade tandläkaren att komma igång. Det har tagit många år men äntligen har man lyckats få inhemsk tandläkare till Nkinga.

Sammanfattningsvis en helt underbar  tid på Nkinga. Nkinga utvecklas, detta möjligt tack vare olika bidrag, bl.a. via ”Nkingas Vänner” Det finns kvar stora utmaningar, inte minst behov av att vidareutveckla ortopedin. Förhoppningsvis kommer jag och Marianne åka ut fler gånger  framöver. Tack vare att ”Skandinaviska Läkarmissionen” är positiva till denna satsning så kommer olika ortopeder från Sverige att kunna åka dit några gånger per år. Nkinga sjukhus fyller ett stort behov och den atmosfär av medmänsklighet som genomsyrar verksamheten är värd allt stöd vi kan ge.

Evert Jonsson, Ortopedkirurg

Det är förenat med stor risk att föda barn i Tanzania. 460 mödrar dör på 100 000 levandefödda.

Endast hälften av mödrarna får hjälp av utbildad personal i samband med förlossningen.

Att kvinnor dör i samband med förlossning beror på komplikationer  som beror på många faktorer.

De föder för många barn, blir gravida för tidigt, saknar preventivmedel, fattiga, äter dåligt,  får  malaria.

  VIKTIGT att  samhället  och  vårdpersonal  känner till tecken på komplicationer och  ger rätt behandling.

2 493 mödrar födde på Nkinga sjukhus 2012.

 Eftersom sjukhuset numera är  godkänt som ”Referral Hospital ” innebär att många svåra fall skickas till Nkinga.

I fredags skickades 3 kvinnor från närmaste stad 5 mil bort till Nkinga.

 Den ena mamman hade haft värkar i 2 dygn , kejsarsnitt gjordes snabbt , men barnet mådde dåligt hade syrebrist,men fick genast syrgas och annan behand på neonatal avd..

Idag måndag  mår   mor o barn  mycket bra.

Den andra kvinnan behövde också kejsarsnitt  och allt gick bra.

 Den tredje mamman hade fött ett barn för 5 år sedan med kejsarsnitt varpå man  även skickade  henne till Nkinga. Jag råkade vara med när tjänstgörande barnmorska med säker hand kunde förlösa den lille pojken även om viss oro fanns att barnet var stort .

 Ofta visar ej mamma vad hon känner, men denna mamman visade sådan glädje när barnet skrek för full hals och jag talade om att det var en pojke som  lades på hennes bröst .

Denna tvillingförlossning gick också bra för någon vecka sedan.

Ett viktigt Mödravårdsprojekt som SIDA gett pengar till  via PMU Interlife och Jönköpings Pingstförsamling har just påbörjats i vårt distrikt  för att försöka bidra till att mödradödligheten minskar i vårt område och att kvinnorna ska kunna föda säkert på de olika hälsoenheterna och skickas vidare i rätt tid till sjukhuset.

 Nkingas Vänner  är också med och sponsar förlossningsvården på Nkinga dels genom de gåvor som Brickprojektet bidrar med,  men även andra gåvor.

TACK !!!!!

Nkinga 18 mars 2013

Maggan Edin

Issaya brännskadades svårt för flera månader sedan hela vä sida , vårdades länge på  Barn avd..

Han har en kontraktur i armbågen och handen och ett litet sår som behöver läkas innan kirurgi kan göras.

En glad kille som nu tränar flitigt . Han  bär omkring på denna väska med stenar  hela tiden. 

Igår som alla andra dagar när jag kommer till vår Barnavdelning, möts jag av förtvivlade föräldrar.De har ej pengar att betala sjukhusräkningen och flera har ingen mat kvar.Det är särkilt de som bor många mil från sjukhuset och barnen behöver vård en längre tid.

14 åriga flickan Kalunde som bor i Kahama 15 mil bort som även  tidigare behandlats och för osteomyolit  ( benröta en infektion i skelettet som förstörs)som alltid behöver lång antibiotikabehandling och kirurgiska ingrepp att rensa bort död vävnad.

I Nov 2012 blev hon åter sjuk , feber  svullen fot och ben. Tyvärr  benröta igen nu i vä ben, man har opererat , rensat och gett antibiotika igen. Troligtvis har hon haft sår som varit orsaken till bakterier som snurrat runt i kroppen och orsakt detta.

Nu äntligen kan hon skrivas ut. Mamman har inga pengar. Hon har denna tid varit ute och hjälpt folk att hacka i åkrar för att få ihop pengar till mat under denna långa tid. Flickan går första året i Secondary School och en lärare gav henne 100 000 TSH att betala på sjukhuset. Trots detta behöver hon ytterligare  200 000 TSH att betala räkningen.Mamman var  så uppgiven.

Naturligtvis hjälper nu  Nkingas Vänner att betala detta och underbart att se hur glad mamman blev.

DEnne 7 årige kille från Choma kom i nov. jättesjuk, hög feber och svåra buksmärtor. Det var stopp i tarmarna. Han operades akut , man fann sår på tarmen 10 x 10  ,en anastomosis gjordes, antibiotika behandlades och var på god väg att tillfriskna.Orsaken var Tyfoidfeber som kan ge  sår på tarmarna.Han blev bättre men en dag  när han skulle få skrivas ut snart lämnade mamman sjukhuset utan meddela varför.

Den 13 jan kom hon åter och pojken hade åter svåra magplågor, mådde dåligt ,stopp i tarmarna och  hög feber.

Mamman hade ”rymt” eftersom hon endast lyckadatss skrapa ihop 50 000 TSH till operation och vården genom att här på Nkinga söka jobb att rensa i någons åker . Skulden var  då 251 000 TSH ( ca 1091 SEK  ) .

Han är nu operread igen, eftersom han hade  fått svåra sammanväxter. Han mår nu jättebra…..men mamman har varken pengar eller mat. Nu ännu större skuld.

Vad gör man …. jo tar pengar från Nkinga Vänners kassa, men börjar oroa mig för att kassan sinar .

Det gör så ont i hjärtat …..men pengarna räcker ej att hjälpa ALLA SOM SKULLE BEHÖVA.

Detta lilla barn utmärglad bara 2 veckor gammal anlände just när jag passerade Skjuksköterskeexp.. Mamman hade ingen bröst mjölk. Hon  hade försökt med komjölk. Jag skickade genast någon att köpa Lactogen ersättnings mjölk , en burk kostar ca 87 SEK . Hoppas att barnet överlever

DINA bidrag små eller stora  kan hjälpa  enormt  !!

Toppen om Du kan bli en regelbunden givare  till Nkingas Vänner.

 Pg 525864-5    eller Bg 447-2379

Maggan

Tack Nkinga Hospital och Maggan för gästfrihet, lärorika och intressanta dagar.

Min sista dag blev särskilt bra. Maggan och Hyacinta tog mig med hem till byn där hela Hyacintas familj bor och lever tillsammans. Hyacinta är idag anställd på sjukhusetes Neonatalavdelning och gör en ovärderlig insats.

Det var tvillingarna Petro och Paulo , nu snart två år som var i centrum för vårt besök. De kom till världen den 28 mars 2011 och överraskade alla. De kom för tidigt. Tre var dom från början, en liten Magdalena också. Far i huset berättade med värme om den dramatiska dagen, hur hans hustru Lucia plötsligt fick värkar, vattnet som gick och innan någon visste ordet av så föddes, en, två och tre små barn. Att hinna till något sjukhus var inte att tänka på förrän efter födseln. Men då tog man sig till Nkinga.

Med föräldrarna följde farmor Hyacinta som hade kunskap om kängurumetoden och blev själv en ”känguru”. Ett av barnen låg alltid på hennes bröst.

Glädjen över vårt besök kunde vi inte ta miste på. Det dukades fram först te och bröd, sen kyckling och ris. Och glädjen, tacksamheten och stoltheten över familjen var tydlig. Högtidligt och rörande läser far i huset den hälsning han skrivit.  Ett enda stort TACK till Gud och till ”mama Maggumu”. Det är Maggan Edin. För all den hjälp familjen och de små barnen fick på Nkinga. Tacket skickades också vidare till läkare och personal. Och Maggan skickar det i sin tur till alla Nkingas vänner.

Det var en underbar känsla att i denna enkla miljö möta så mycket kärlek, kärlek mellan makar och kärlek till barnen. Trots att det redan fanns tre barn i familjen var tre till välkomna! Så är det med föräldrar överallt i världen. Och vår uppgift är att ge det stöd vi kan där det behövs.

I samband med födslar på Nkinga sjukhus får alla föräldrar kunskap om familjeplanering och möjliga metoder. Hur Joseph och Lucia har bestämt vet vi inte. De hade i alla fall inte planerat för tre.

Lilla Magdalena avled efter ett par dagar. Jag kunde höra en ton av sorg när Joseph läste orden om henne.

Maggans bilder får berätta om familjen, hemmet och miljön de lever i. För barnen är det en rikedom att vara omgiven av många vuxna som de har en nära relation till. De är aldrig ensamma. Är det därför de afrikanska barnen bär med sig en trygghet och glädje?

Inger Edén

som nu avslutar sitt Tanzaniabesök