”Det svenska sjukhuset” i Tanzania!
Trots värmen infann sig julstämning på sjukhuset när alla julstädat och pyntat. Chefsläkaren Chaula hade utlyst en tävling mellan avdelningarna. Barn vann. Bilderna berättar om hur man pyntar här.
Med hjälp från Nkingas Vänner kommer alla barnen på juldagen att få frukt och karameller.
Jag önskar er Alla En Fridfull Julhelg och Ett Gott Nytt År !
Maggan.
Mitt namn är Calle Jensen, är 21 år och studerar globala utvecklingsstudier på Göteborgs universitet. Jag reser just nu runt i Tanzania för att i början av mars hålla i en föreläsning på Axel Dahlströms torg om de olika välgörenhetsprojekt jag fått besöka här samt om hur vardagen ser ut för människorna som lever i landet. Nu så befinner jag mig på Nkingassjukhus och har fått möjligheten att följa med Maggan under hennes hektiska dagar här på sjukhuset för att se hur hon arbetar för att få andras dagar att se lite ljusare ut.
En dag på Nkinga med Maggan har ett händelseförlopp i ungefär samma tempo som en Disneyfilm. Telefonen ringer, 5 minuter senare så är vi nästan vid sjukhuset. Någon har börjat måla om muren till sjukhuset i en fruktansvärd limegrön färg som får tankarna att sväva iväg mot någon form av 90 tals ravefest. Ytterligare 5 minuter senare har ett antal personer konfronterats, den skyldige satts dit och en person tagit på sig ansvaret att få sjukhusets mur att se ut att tillhöra ett sjukhus. Allt måste se fint ut nu när regionchefen skall komma på besök för att förbereda presidentens ankomst den 7 januari.
Nästa stopp, barnavdelningen. På vägen sker ett flertal dialoger med läkare, patienter, och vaktmästare i en imponerande hastighet. Samtidigt får jag information om hur Nkingasvänner hjälpt mannen som sitter i rullstol efter att han blev påkörd av en motorcykel och en utförlig berättelse om hur kirurgen vi träffade började sin karriär på sjukhuset 1977. Väl på barnavdelningen så sätter sig Maggan ned med en kvinna. Efter en stund kommer hon tillbaka med papper och penna i händerna och i full fart med att göra noteringar på hur mycket kapital mamman fick till att kunna ha råd med mat till sig och sitt barn som föddes utan analöppning samt för transport från sjukhuset.
Idag anlände en kvinna till sjukhuset i en av bussarna som kommer till Nkinga på morgonen. Hon hade insjukna ögon, var höggravid och kunde inte gå själv. Vi gick för att besöka henne på avdelningen och se hur det var med henne. Hon var helt borta och hade inte fått någon behandling ännu. Jag fick vänta utanför men det dröjde inte länge för än Maggan var tillbaka och hade fått ordnat dropp åt kvinnan och även löst så att en sköterska tagit hand om henne. En vardagshjälte i ett land som verkligen behöver en!
Calle
En dag på Nkinga med Maggan har ett händelseförlopp i ungefär samma tempo som en Disneyfilm. Telefonen ringer, 5 minuter senare så är vi nästan vid sjukhuset. Någon har börjat måla om muren till sjukhuset i en fruktansvärd limegrön färg som får tankarna att sväva iväg mot någon form av 90 tals ravefest. Ytterligare 5 minuter senare har ett antal personer konfronterats, den skyldige satts dit och en person tagit på sig ansvaret att få sjukhusets mur att se ut att tillhöra ett sjukhus. Allt måste se fint ut nu när regionchefen skall komma på besök för att förbereda presidentens ankomst den 7 januari. Nästa stopp, barnavdelningen. På vägen sker ett flertal dialoger med läkare, patienter, och vaktmästare i en imponerande hastighet. Samtidigt får jag information om hur Nkingasvänner hjälpt mannen som sitter i rullstol efter att han blev påkörd av en motorcykel och en utförlig berättelse om hur kirurgen vi träffade började sin karriär på sjukhuset 1977. Väl på barnavdelningen så sätter sig Maggan ned med en kvinna. Efter en stund kommer hon tillbaka med papper och penna i händerna och i full fart med att göra noteringar på hur mycket kapital mamman fick till att kunna ha råd med mat till sig och sitt barn som föddes utan analöppning samt för transport från sjukhuset.
Idag anlände en kvinna till sjukhuset i en av bussarna som kommer till Nkinga på morgonen. Hon hade insjukna ögon, var höggravid och kunde inte gå själv. Vi gick för att besöka henne på avdelningen och se hur det var med henne. Hon var helt borta och hade inte fått någon behandling ännu. Jag fick vänta utanför men det dröjde inte länge för än Maggan var tillbaka och hade fått ordnat dropp åt kvinnan och även löst så att en sköterska tagit hand om henne. En vardagshjälte i ett land som verkligen behöver en!
Det är tredje torsdagen i månaden. Dagen då de hiv/aidspositiva barnen kommer på kontroll för blodprover och undervisning . De möter särskild utbildad personal som lyssnar både på barn och föräldrarna. Hur dom mår.
Dom är många som trängs för att få sin mattallrik. På den ligger rikligt med ris, kött och banan. 96 barn med förälder kom idag. Alla dom 300 borde varit på plats men hemma saknas busspengar och barnen är inte alltid prioriterade. Serveringen av frukostägg och lunchtallrik blir en morot för barnen att vilja iväg till Nkinga. De påminner föräldrar om att det snart är dags .
Dessutom är mattallriken ett exempel på en näringsrik måltid som barnen behöver för att klara behandlingen.
Mamman är också smittad och i de flesta fall även pappan. Föräldrarna har en egen dag för kontroll, samtal och undervisning.
Samma eftermiddag satt Mama Christina på Maggans barassa, förtvivlad och i hopp om hjälp.
I samband med att hennes mycket sjuka pojke på 4 år undersöktes upptäcktes HIV först hos barnet och sen hos mamman. Mannen övergav dem och nu satt hon här, utan mat eller försörjningsmöjlighet. Mannen hade till och med tagit med sig husets enda säng så nu sov hon och pojken på ett skynke på golvet. Hennes önskan var en summa pengar att hyra en åker och köpa utsäde.
Hon gick härifrån med 100 000 shilling, det är ungefär 400 kronor. Nkingas vänner är verkligen en välsignelse.
Igår morse gjorde Maggan och jag besök på BB. Det fanns inte en ledig säng på något av de tre vårdrummen, men fullt med bäbisar och mammor. I söndags föddes sexton bäbisar och fram till klockan elva fm igår hade det kommit åtta. En ung mamma hade fått sitt andra par tvillingpar och därutöver hade hon tre barn. Efter förlossningen får man ligga kvar 24 timmar om allt är bra med mamma och barn. Att hälsa på, på den välordnade neonaltalavdelningen är en ren fröjd. De två små tvillingarna Shija och Doto som föddes 24 aug med en vikt av 600 respektive800 gvar nu på återbesök med mamma och mormor. Nu vägde de 2500 och3000 goch söta som karameller. Nu är det dags att ge dem personliga namn. Vi har just lärt oss att det sker när barnet väger3000 gramen vikt som vittnar om överlevnad och livskraft.
För mig är det roligt och intressant att få vara några veckor på Nkinga, följa arbetet här och Maggan som går omkring gör väl och hjälper alla. Häromkvällen bjöd Maggan in de nya specialist läkarna på lite mat och julglädje. Hon passade på att visa filmen som Bertil Jonsson gjort om Nkingas historia, och hur Erland och Ester Jonsson startade arbetet här. Det var riktigt rörande att höra de unga läkarnas reaktion. De kände att här gäller det att stanna kvar och bygga arbetet vidare.
När jag inte följer med Maggan på upptäckter gör jag egna utflykter till marknaden för tyginköp. Brickproduktionen och försäljningen måste fortsätta. Det förstod jag när jag gick runt på BB.
Inger Edén
Ingen kunde ana 25 aug när trillingarna föddes 2 månader för tidigt att de minsta skulle kunna överleva.
Doto som vägde 1000 gr dog tyvärr efter 2 dagar.
Om trillingar födds får de namn efter i vilken ordning de föds Kulwa, Doto och Sjija
Kulwa vägde 800 gr och Shija endast 600 gr . Det har aldrig hänt tidigare att någon klarat sig med den vikten .
Kangeroo metoden används . Barnen ligger hud mot hud mot mammans bröst så mycket som möjligt.
barnen täcks sedan med filtar och helst mössor.
Värme element finns och det ska vara konstant 29 gr varmt .
Idag har de fått åka hem eftersom denna mormor och mamma varit så duktiga att sköta om dessa små liv.
De kommer att klara detta hemma också tror vi .
De ska komma åter regelbundet naturligtvis för att vägas.
Vår barnläkare har ej någon annanstans sett någon överleva med en födelsevikt på 600 g .
Här på Nkinga likadant .Vi har sett preamturer födda 800 gr som överlevt.
Detta har lyckats stor del pga av Yasintas närvaro med mammorna .
Nu har vi också Foibe sedan 3 v så de kan täcka åtminstone hela dagen till kl 22:oo
Nattetid får personal på barnavd . sköta om dem.
Denna fantastisk mormor har betydd otoligt mycket. När man än kom in i rummet hade hon dessa små på bröstet hela tiden.
Tänk vad roligt det är att vi får vara med i detta.
Maggan
Mammor vill helst sitta på govet när de äter, men jag har köpt stolar
Stort Tack till Margareta Brandt o Inger Eden och deras brickprojekt
och ALLA som hjälpt till att sälja brickor och ALLA NI som köpt !
Jag landade i Dar lörd 22/9 och kom åter till Nkinga redan söndagkväll eftersom jag fick lift med Dr Chaula vår nye chefsläkare och adminstratören Shitobelo.
De hade varit hela veckan i Dar på de årliga mötena med Hälsoministeriet, som alla NGO Hospitals ( None Goverment Hospital) kallas till varje år.
Strax före Dodoma pajade bilen, men efter bara några minuter kom en bil och stannade som såg att vi hade problem.
Det var en projektledare för handikappade som jobbar i vår mission.Han skulle till Tabora på sammnträden .
Jag fick följa med dem med allt mitt pick och pack till Ziba och därifrån kom man och hämtade mig.
VILKEN tur jag hade. De andra fick sova över i Dodoma.
Vilken lycka att åter få besöka prematurrummet på måndag.
Kolla mormor som ligger med Kulwa o Shija på bröstet. Mamman födde trillingar 25 aug.med kejsarsnitt.
Doto vägde 1000g men dog efter 2 dagar. Kulwa vägde 800 gr och nu 1300 gr
och Shija vägde 600 gr och hade gått upp till 900 gr.De har under veckan fortsatt att gå upp i vikt.
Helt otroligt detta med känguru metoden, 29 gr varmt rum mm och en jätte fin insatts av Yasinta
som vi i Nkingas Vänner sponsrar.
Det första jag också kollade var förståss Neonatal bygget som vi i Nkingas Vänner bekostar.
Det kommer att vara klart för mammorna med sina barn att flytta
till den nya neonatalavdelning nu kommande vecka.
UNDERBART !
Glädjebesked är att sedan en månad har vi en tanläkare utbildad här i landet på plats.
Tandläkaren Japhet J Magesa och Nurse ass. Anisia ( Mama Gibson)
jobbar på den fina , utmärkt utrustade tandklinik.
Torsdag 27/9 anlände 4 sjuksköterske studenter från Sophiahemmets Högskola .
De landade i Dar kl 3:00 , flög till Mwanza 6:30,därifrån buss och anlände till Nzega kl 15:00 .
Jag mötte dem där. De var lite trötta naturlligtvis men humöret var det inget fel på..
Mwenge wa Uhuru anlände till Nkinga samma em.
Frihetsfacklan som CCM politiska partiet åker runt med i 2 månader
och besöker alla regioner i landet .
Personal från Blodbanken i Tabora 12 mil från Nkinga fanns på plats
för att uppmana folk vara med att ge blod .
Här fotade jag studenterna med hela gänget från blodbanken
…och jag mötte Charles som jobbat på sjukhuet på min tid .
Nkinga Hospital har vaccinerat barn och blivande mammor i massor med år. I mitten av 1970-talet expanderade denna verksamhet från enbart vaccination vid sjukhuset till mobila besök i omkringliggande byar. Denna verksamhet har fungerat varje vecka i snart 40 år. Man når barn och mammor i hela det omgivande distriktet.
Två gånger i veckan, tisdag och torsdag, reser man ut till byar som kan ligga flera mil från Nkinga. Verksamheten är verkligen välorganiserad. På 4-5 timmar hinner man med att undersöka och vaccinera ca 200 barn och ca 30 gravida kvinnor. Chauffören väger barnen, en undersköterska för in vikten i barnavårdskortet, en sjuksköterska undersöker barnen och vaccinerar. De vaccin som ges är i princip de samma som ges i Sverige. En barnmorska undersöker de gravida kvinnorna.
På Nkinga sjukhus är detta mycket tydligt. På barnavdelningen ser man numera inga fall av mässlingen, polio, stelkramp eller difteri. För trettio år sedan såg man varje år utbrott av mässlingsepidemier. Många undernärda barn dog i denna sjukdom, andra fick bestående handicap som blindhet. Numera kan det gå flera år mellan varje mässlingsfall och om något barn med denna infektion skulle dyka upp kommer han eller hon från avlägsna områden som inte nåtts av vaccination.
Sjukdomen polio har utrotats från Östafrika. Underbart att det inte längre förekommer att barn eller ungdomar blir förlamade på grund av polio.
Fall av stelkramp hos antingen nyfödda eller hos äldre barn var förr en inte alldeles ovanlig sjukdom som nästan alltid var dödlig. Nu ser man inte längre dessa tragiska fall.
Det finns andra sjukdomar som minskat påtagligt genom hälsoinformation, bättre levnadsstandard och bättre behandling. Numera har de flesta barn man ser i Nkinga skor på fötterna. Detta har inneburit att hakmask har minskat. Hakmask var förr så vanlig att man uppfattade denna sjukdom som ett normaltillstånd. Barn med hakmask får blodbrist och mår inte bra.
Den förbättrade behandlingen av Bilharzia, som ger skador i urinblåsan, har inneburit att denna sjukdom minskat. På 1970-talet hade nästan alla skolbarn denna masksjukdom. Nu är fynd av hakmask och bilharzia ägg en raritet på sjukhuslaboratoriet på Nkinga hospital.
Under de sista tio åren har man på Nkingas sjukhuslaboratorium noterat att antalet fall med malariaparasiter i blodet minskar. För tio år sedan hittade man malaria i hälften av de provtagna patienterna nu har denna andel sjunkit till 10%. Man ser samma tendens i andra delar av landet. Orsaken till att malaria minskar kan vara att många nu sover under myggnät och att man numera har effektiv behandling. Om parasiten försvinner från de som behandlas, smittas färre myggor och myggorna smittar färre barn.
De flesta länder i Afrika har numera framgångsrika vaccinationsprogram och kan notera en utveckling som liknar den man ser på Nkinga. Personalen på Nkinga har varit uthålliga och arbetat målmedvetet i många årtionden i sitt område med detta förebyggande program. De är verkligen värda all heder och respekt för detta vardagsslit som resulterat i att många barn har förskonats från dödliga infektioner och många barn har sluppit livslånga handicap.
Jönköping 2012-06-10
Bo-Eric Malmvall
Maggan Brandt redo för försäljning av brickor i olika storlekar, förkläden, lampskärmar och vackra tyger.
Bo-Erik och Britt Malmvall berättade om hur det var att 1974 komma till Nkinga första gången som läkare och sjuksköterska.
.
Martha 14 år, kom till Nkinga sjukhuset en natt. Sista dagarna hade hon inte mått bra. Hon blev sämre och sämre och förlorade medvetandet. Föräldrarna lyckades få tag i en bil, säkert till en hög kostnad. Nkinga fanns ca fem mil från hemmet. Väl framme på sjukhuset var hon livshotande sjuk. Underläkaren som tog emot henne hade en misstanke om att det kunde vara ett diabeteskoma. Blodsockernivån var hög. Hon fick insulin och dropp. Redan nästa dag hade hon vaknat. Diagnosen var klar, det rörde sig om ungdomsdiabetes.
Snart stod det klart för såväl Martha som hennes föräldrar att hon inte skulle kunna leva utan dagliga insulininjektioner. Hela familjen var oroliga och bekymrade. Hur skulle de klara att ge insulin varje dag och hur skulle de ha råd med denna medicin och sprutor.
Under de första veckorna på sjukhuset var Martha ledsen och apatisk. Sjuksköterskorna på barnavdelningen lärde henne hur man ger sig själv insulin och hur man ska äta på ett klokt sätt.
Så småningom kunde Martha aktiveras och omgivningen såg hur hon blev gladare och mer tillgänglig. En enkel anteckningsbok blev en viktig stimulans. Med vacker handstil skrev hon dagbok där hon berättade om sina tankar och upplevelser.
En tung sten föll från föräldrarnas axlar när det stod klart för dem att Nkingas vänner kunde betala sjukhusräkning och framtida behov av insulin och sprutor.
Här sammanför Maggan flickan Nyamizi som Nkingas Vänner hjälper med insulin och sprutor.
Pappan hade så många frågor till henne och var så glad att höra hur hon klarar av att leva med sin sjukdom.
Efter flera veckor på sjukhus kunde hon vända hem och återta sitt skolarbete.
(namnet är fingerat)
Britt Malmvall
Vi har nyligen haft ett mycket trevligt , viktigt och uppskattat besök på Nkinga
av Ambassadörsparet Lennarth och Gunilla Hjelmåker.
District Comissioner och andra höga tjänstemän från Igunga distrikt mötte redan i Ziba 2 mil från Nkinga.
Dr Mgelwa , Greta , Hans och jag var också där.
Massor av bybor väntade när vi sedan kom till Nkinga
Sungusunga ( civilgardet) var på plats
Dr Mgelwa hälsar välkommen och Hjemåker håller tal.
Nästa började man att besöka English Medium School som kyrkan driver och har nu ca 300 elever från förskola
från 3 år – 6 år och 1-5 och primärskola från standard 1 -5 .Varje år ökas med en ny klass upp till standard 7.
Barnen sjöng Tanzanias Nationalsång och skolans singnatur sång
Rundvandring på sjukhuset , här på Open Patient Department
Inne på ögonmottagningen
CTC vår HIV mottagning
Medecin avd.
Nkinga Nursing Training Collage
På eftermiddagen mötte Ambassadören personalen och stundenterna i Erland Jonnsson Hall.
Hans tal blev en välbehövlig uppmuntran till alla.
