Kategori: Okategoriserade

Läkaren Lars-Göran Lindgren som besöker Nkinga i mer än 2 månader ger oss nu åter en liten rapport. Detta skrev Lars-Göran för drygt en vecka sedan.

Vid veckans första morgonrapport på sjukhuset rapporterades om en ung man, som lagts in på medicinavdelningen på söndagsförmiddagen, medvetslös. Han hade förts till sjukhuset av polispersonal från Simbo, en by några mil härifrån. Hade tagits om hand av polisen då han hade uppträtt mycket störande och bråkat I byn.. Hade tydligen fortsatt att bråka i häktet under natten och blev funnen medvetslös i cellen på söndagsmorgonen.

När han kom in till sjukhuset, talades det om ev. användande av alkohol och droger, så han las in på medicinavdelningen, där man funderade om medvetslösheten delvis kunde bero på lågt blodsocker i kombination eventuellt med drogpåverkan. Behandlades sålunda, men vid ronden på avdelningen på måndagen såg vi tydligt att han hade tecken på att ha blivit slagen, så han genomgick skallröntgen, då vi tyvärr ej har tillgång till datortomografi, och överfördes sedan till kirurgkliniken, där han behandlades för sannolik skallkontusion med ev. intracerebral blödning. Han vaknade tyvärr aldrig upp och avled under den gångna natten, utan att man fått tag på några anhöriga.

Strax efter rapporten i måndagsmorse, blev det också en väldig uppståndelse vid sjukhusets huvudentré, då en stor långfärdsbuss körde ända ditfram, och man började lasta av flera skadade efter en trafikolycka. Man grät och skrek av smärta, och innan vi visste hur många skadade det rörde sig om försökte vi larma alla läkare och op.personal. Det lugnade dock snabbt ned sig, då det visdae sig röra sig om “bara” 3 skadade från en bilolycka. En kvinna blev inlagd på kirurgavdelningen, visade sig sedan på rtg ha en kotfraktur. i ryggen. De övriga två skadade kunde “plåstras om” på polikliniken.

Skadade anländer med buss

Då medicinavdelningens ansvarige läkare varit pappaledig några dagar denna veckan, har jag gått rond på medicinavdelningen med ett par olika Clinical Officers, och varit ganska frustrerad över en hel del missar i utredning och omvårdnad. Margareta Edin försöker jobba med förbättringar vad gäller rapporterande, dokumentation och omvårdnad, och hon och flera med henne sliter sitt hår.

Tvillingar

Pojken som svade ett klocklock

Lars-Göran Lindgren

När jag nu varit här på Nkinga i några veckor har jag kunnat konstatera, att antalet patienter med frakturer och andra olycksfallsskador ökat kraftigt på kirurgavdelningen. Det beror delvis på den ökande trafiken, inte minst alla motorcyklister, som far fram med hög hastighet, men också på att Nkinga blivit något av ett “referral hospital” för ortopediska fall. Man har på många andra sjukhus, även större, ingen röntgen, och ganska små möjligheter att behandla sådana patienter. Nkinga har också gott rykte, så många väljer att åka förbi andra sjukhus, för att komma hit. Ofta får vi också in patienter med misslyckad behandling, som infektioner, från andra sjukhus.

På BB är det gott om mammor, som blivit hitsända då de ej kan föda den normala vägen, så det görs ibland flera kejsarsnitt per dag.
Medicinavdelningen är lite tragisk p.g.a. alla patienter med AIDS, många också med TBC. Visserligen har landet nu tillgång till gratis bromsmediciner, men många kommer ändå i sena stadier, och kan ej hjälpas till liv och hälsa. Sedan fleraa veckor har också tuberkulosmedicin varit slut i landet, men nu har vi åter tillgång till sådan.

På barnavdelningen har vi under de gångna veckorna haft många tragiska fall. Bl.a. dog en 10-årig pojke i någon form av hemorrhagisk feber för ett par veckor sedan, och man opererade också ett litet spädbarn med grav undernäring och en hemskt utspänd buk, där man misstänkte någon form av tarmvred, men det visade sig vara fråga om en stor tumör, sannolikt någon form av lymfom. Men det finns också solskenshistorier, som barn med fula brännskador, malaria och grav anemi eller tarminfektioner, som går hem botade.

Tog för en dryg vecka sedan en promenad ner i byn, och hälsade på den gamle trotjänaren Mabula, som förestod öppenvårdsmottagningen, när jag kom till sjukhuset första gången 1972. Han blev sedan ansvarig för TBC- och lepra-mottagningen. Han är nu pensionär, har haft en liten stroke, men det var så roligt att få sitta ned en stund med honom utanför hans enkla lertegelhus och prata om gångna tider. Hans son är nu Clinical Officer, “läkarassistent” på sjukhuset.
Förra söndagen var vi missionsarbetare från Sverige bjudna till en av församlingens evangelistfamiljer  på middag, ris, kött och Coca Cola. De har fina åkrar, men det har regnat för dåligt, så majsen hotar att torka bort. Vi talade om detta bekymmer., och bad redan den kvällen ihärdigt om regn, och blev glada, då det regnade på måndagsmorgonen, och sedan fortsatt med flera rejäla regn under den gångna veckan, men det behöver dock komma mer regn.

Igår möttes vi vid morgonrapporten på sjukhuset av en mycket tragisk information, att en av sjukhusets anställda och hans fru på natten haft besök av rånare, som hade misshandlat dem svårt. Det rör sig om en polioskadad man, som arbetar på sjukhusapoteket, men som bor i en grannby, där han också i huset har en liten läkemedelsaffär. Det kom alltså under natten in ett rövarband försedda med macheteknivar, “pangor”, med vilka de tillfogade makarna en mängd djupa huggsår på huvud, bål och extremiteter. Hustrun miste bland annat höger hand och en del av underarmen, och mannen fick en öppen fraktur på ena underbenet, förutom misstänkt skallfraktur av flera hugg där. En manlig sjuksköterska, som fått lift med poliser, som var förbi huset, sa idag, att han nästan ville svimma, när han såg allt blod överallt i huset. Hur mycket av pengar och mediciner man eventuellt fick med sig är ännu okänt. Vi har inte kunnat få någon rapport av de skadade makarna. Man förstår inte, att man kan vara så grymma, att man nästan slår ihjäl en handikappad man, som ej kan bjuda något motstånd, när man enkelt kunnat ta det man ville ha. Man kan undra, vad som behövs, för att få sådana människor att känna någon form av empati och medkänsla. Nog behöver många människor i detta land uppleva en inre förvandling.

Lars-Göran Lindgren
tidigare Läkare på Nkingasjukhuset
under 9 år 1972-1993

Vid Nkinga Vänners årsmöte i januari beslutades att avsätta 30000 kr till Nkingas konto i Östersund för NY RÖNTGEN APPARAT som behöver köpas in till
sjukhuset.

10.000 SEK har vi också kunnat avsätta för att kunna hjälpa patienter som ej kan betala sina sjukhusräkningar.

Vilket trevligt återseende i fredags när diabetsflickan Nyamizi kom för att hämta sin månatliga behov av insulin och sprutor, Hon är så tacksam för den hjälp vi kunnat ge henne.Hon mår bara bra och ser väl så pigg och välmående ut.

Maggan

måndag 31 januari 2011 Kinga, Tanzania

Chefsläkaren Peter Möller på Sophiahemmet i Stockholm har jag haft kontakt med sedan 2007. De välkomnade då Magdalena Kabadi från Nkinga och opererade in en ny höftled utan kostand. Hon hade i mer än 10 år haft svåra besvär trots att hon endast var 42 år gammal.

Han hade nu annordnat en tropikkkurs i Tanzania med Prof Anders Björkman och Med Dr Per Olov Pehrsson som föreläsare.
Han ville då komma till Nkinga tillsammans med alla 30 deltagarna.De kom tidigt söndagmorgon till Shinyanga och hämtades med 4 ”safari” bilar där.
Vi lyckades fixa övernattningar till alla efter lite pyssel. Sex duktiga tjejer lagade maten. Vi visade Bertil Jonssons bilder om hur hans föräldrar Ester o Erland Jonsson kom som unga missionärer 1935 och tidigt hade visionen om att det skulle bli ett sjukhus här.
Vi gjorde sedan en rundvandring på sjukhuset i omgivningarna.
På måndagen delades de upp i grupper och träffade personal på alla de olika avdelningarna. De fick en ganska bra inblick av hela verksamheten fast besöket var kort.

Måndagkväll åt man sedan middag tillsammans med ca 30 personer av personalen. Det blev en mycket trevlig avslutning på besöket.
De svenska gästerna var mycket tagna av vad de fått uppleva. Flera gästerna höll tal som verkligen blev till uppmuntran för personalen.

De flög sedan från Shinyanga till Dar o Zanzibar.

Maggan

torsdag 20 januari 2011 Kinga, Tanzania

Avresan från Arlanda till Dar Es Salaam den 12/1 blev 28 tim försenad pga tekniskt fel på planet. Detta har aldrig hänt mig för.
Trevligt att jag hade ressällskap med Lars–Göran Lindgren som ska vara på Nkinga i drygt 2 mån.. Hans fru Ing-Britt kommer om några veckor.Vi har jobbat ihop här på Nkinga i två 2 omgångar 1986-88 och 91-93.
Efter midnatt blev vi inkvarterade på ett hotell i Märsta. Checkade ut mitt på dagen och fick sedan vänta igen på Arlanda ända till midnatt den 13/1 innan vi lyfte.
En ventil behövde bytas som flögs från Frankfurt. De skickade alla som skulle till Rom med det ordinarie planet för den kvällen så vi behövda ej landa där. Vilken tur vi alla fick tre säten var att ligga på.
Med nöd och näppe hann vi på fredagsplanet till Dar. Till vår förvåning fanns allt vårt bagage ändå i Dar när vi kom fram.
Vi fick sedan plats på söndagsflyget till Shinyanga, men meddelades på lördag kväll att det var inställt.
Vi fick dock därmed två trevliga dagar i Dar.
Först blev det lunch hos Stellan Arvidsson o hans fru Kicki. De bor i en underbar lägenhet nära stan strax innan Selander bridge och har en härlig utsikt ut över havet. Se på flamingos som spatserade där i vattenbrynet.

När jag reste ut första gången 1976 till Tz bodde Åke o Maggi Sanström i detta hus och jag bodde hos dem där innan jag flög till Tabora.

Vi blev sedan alla inbjudna till Lennart och Gunilla Hjälmåker som sedan i Sept 2010 är ambassadörspar i Tz. Så roligt att ses igen. Jag lärde känna dem först i Nairobi när jag var i Sudan 1979 -81. Per och Lena Lilja kom också dit Det blev både eftermiddags kaffe och middag hos dem.

På söndag blev det sedan kyrkobesök strax utanför stan i Kijichi. Vi överraskade John Jilangila som är pastor där nu (han är från Nkinga). Vi träffade flera vi känner och fick sedan lunch hos Tawales. En härlig dag också ,me huu så varmt det är i Dar.
Hasse o Greta mötte oss i Shinyanga. Vi fixade internetmodem på Vodacom kontoret och handlade på marknaden i Nzega allt möjligt. Greta och jag började sedan genast att planera för gästerna den 23-24 jan . 29 doktorer kommer på ett 2 dagars besök med chefen på Sofiahemmets sjukhus Peter Möller i spetsen . De ska var med på en tropikkurs i Dar o Zanzibar men gör en avstickare till Nkinga.

Kicki och Stellan Hyving, som jobbar för SIDA i Tanzania.

Skriver mer snart…………

Varm hälsningar från grönt Nkinga
Maggan

Den 8/1  inbjöd Nkingas Vänner  sina vänner och vänners vänner till en festkväll  för att informera om Nkinga Mission Hosptal som vi stöttar. Många hade hörsammat inbjudan.

Kvällen hade  ett omväxlande program med bildvisning av Maggan,som även kunde visa bilder hur det började när de första missionärerna Ester o Erland Jonsson kom dit 1935.Lars-Göran Lindgren kom dit som läkare 1972 och kunde berätta intresanta  upplevleser från då. Det var deras vision om att det behövdes.  Under bildvisning  kunde vi presentera Elly Kvissberg 93 år som kom till Nkinga 1950 som den första sjuksköterskan . vi var så glada att hon var med. Vi  åt  soppbuffe och fick  gott hembakat bröd som flera vänner  hade bidragit   med. Alla var så positiva 0ch verkade trivas utmärkt.

Tack alla ni som var med. Kvällen inbringade ett bra tillskott  till behov på Nkinga Hospital .
Nu kommer jag om några minuter åka till Arlanda och till Nkinga.

Hälsningar Maggan

Denna kvinna kom till slut upp och kunde gå igen efter 8 veckor i sträck.

Tack! Tack!  Ahsante! Ahsante sana! Ahsante sana kabisa! Alla givare!!!!!!

Nkingas Vänner har  skickat iväg  10 000 SEK till  ”freebedfonden”
Några har skänkt till några mammor som behövt  göra kjesarsnitt, andra vill hjälpa till att betala för sjuka barn och till andra patienter  som har  behov av hjälp.

Jag befinner mig fortfarande hemma i Sverige , men återvänder till Nkinga i mitten av januari. Då kommer ni att få mer detaljerade rapport  från  Nkinga.

I torsdags hade vi ett styrelsemöte för Nkingas Vänner.  Då beslutade vi att även skicka 5000 SEK  ett bidrag till sjukhuset att köpa mediciner för.
Dagen efter talde jag med Astrid Boork på Skype som kunde berätta att de nu fått en kvinnlig barnläkare till Nkinga . Mycket bra. Hon nämnde sedan  att sjukhuset hade svårt att köpa mediciner just nu eftersom ett väntat  bidrag för sista kvartalet ej ännu kommit. Va häftigt att vi då hade tagit detta beslut.

Elkana i medicinförrådet.

Vill också nämna om ett stort behov NY RÖNTGENAPPARAT . Visserligen kostar den mycket 800 000 – 1000 000 kronor för apparaten och en liten tillbyggnad. SMÅ och STORA gåvor kommer att kunna fixa det. Hjälp oss att hitta  dem.

Varma Hälsningar från Nkingas Vänner /  genom Maggan

Brännskadat barn som överlevde efter många veckors vård.