Kategori: Okategoriserade

NyheterSkapad av Margareta Edin 05 feb, 2010 22:19
Lördag 9/1 träffade jag Amos som disputerade på Karolinska Sjukhuset förra våren. Han är nu Docent på Patologen på Muhimbili. Universitets sjukhus i Dar Det var trevligt att träffa hans fru Erica som är barnläkare och jobbar nu på hälsoministeret.

Söndag 10/1 tillbringade jag hela dagen med mina goda vänner Francis och Neema Tawale som bor i Dar numera. Vi jobbade tillsammans på Nkinga på 90-talet . Deras barn är nu så stora. De två yngsta Rachel och Vivi-Grace var hemma …. …ja man börjar fatta att man ej är så ung längre.

11/-12/1 besökta Lena Lilja som har en nyinrättad lobbing tjänst för FPCTs sjukvårdsarbete och jag Mchukwi Hospital.
Numera har man en buss som kan hämta patienter i Kibiti och Ikwirire till sjukhuet eftersom det ligger ca 10 km från stora vägen. se bild
Se också den fina röntgenapparaten som nu finns sedan förra året på plats i de nybyggda röntgenlokalerna.

Onsdag 13/1 var det dax att köra de ca 91 milen hem till Nkinga. Rektorn Elisabeth och Paul Mayengo managern för English Medium School fick lifta med mig hem. Bilen blev fulllastad både på taket och inuti av skolmaterial de inhandlat i storstan..
Två dagar senare överraskade de mig med att inviga en ny affär. Där säljer de nu skolmaterial.Vinsten går till skolan.
Den kommer att kunna betjäna många skolbarn och andra .
Se bild det mesta verkar finnas t.o.m DVD och USB minnen. Inte dåligt.

Måste visa en bild på en otäck fladdermus som plötsligt började att flyga över huvudet på mig första kvällen hemma . Plötsligt var den helt borta . Jag letade som en idiot och upptäckte den till slut sittande uppe vid ett vädringsfönster. Jag lyckades fånga den i en handuk och fick ut den. Sov gott sedan.

Torsdag 21/1 anlände 6 sjuksköterskor från Ryhov Jönköping . 2:a gruppen i det pågående utbytet med vår operationsavd. Jag visade dem runt på sjukhuset på fredagen .
Se bild från barnavd där vi samtalar med några mammor som äter lunch sittande på golvet utan för sin sal.
Jag kommer att sätta in i nyhetsbloggen på nkinga.se en rapport från dem senare.

Lörd 23/1 bilade jag till Dar tillsammans med Dr Mbanga, Dr Mgelwa,
Adminstratörerna Charles och Peter Raphaeli, Rektorn Robert Masano för NNTC och
Paul Mayengo från kyrkan. Vi deltog i en ?workshop? med anledning av en
utvärdering av Nkingas verksamhet som gjordes i slutet av nov. Från Sverige kom
Sven Möller PMU, Allan Ekstedt Läkarmissionen, Ortopeden Evert Jonsson,Astrid
Boork från Östersund och Gunnar Swahn o K-G Winberg från Filadelfia Stockholm.
Det blev två mycket bra givande dagar som kommer att ha betydelse för hur
framtiden kommer att se ut. Man kunde konstatera att Nkinga Hospital kan klara
driften till 82 % , men det finns inga utrymmen att underhålla byggnader ,
skaffa ny röntgenapparat , bygga fler bostäder eller skaffa ny utrustning mm..

Vi blev kvar på FPCT Centret ända till fredag.
Jag upptäckte på torsdagmorgonen ca kl 9:00 att min portmonnä var totalt borta med dess innehåll 500.000 TSH och både mitt VISA och Mastercard kortet .Vilket elända!
Jag vände upp och ner på allt hur många ggr som helst i rummet , men den var bara borta.
Jag betalade några dricka på onsdag kvällen , så jag vet att jag ej blivit bestulen på stan. Jag polisanmälde detta och hoppas få åter de förlorade pengarna.

Lördag 30 /1 Kul att träffa Ryhovstjerna och höra om alla deras upplevelser här på Nkinga och hur väl de hade blivit omhändertagna. Det blev sedan ganska dramtiskt på torsdags morgonen när jag kl 4:15 skulle köra dem till Shinyanga . Bilen var lastad och alla 6 syrrorna i bilen + minst 8 stora resväskor + 2 av sjuksköterskorna från operation som bara måste vinka av dem i vid flyget. …… Bilen gick ej att starta. Det hade spöregnat hela natten och strilade fortfarande lite.
Jag öppnade motorhuvuden, men vad hjälpte det. Ringde då Perter min granne som kom med 2 gäster som kommit med en trasig bil för reparation kvällen innan.. Vi började skjuta på men bilen var stendöd. Den gick ej att starta, Då tog killarna batteriet från sin bil och satte det i min bil. Vilken lycka när den startade och jag kunde köra iväg ca 50 min försenad,

Nu orkar jag inte mer…. Måste nog sova

Kram Maggan

NyheterSkapad av Margareta Edin 12 dec, 2009 16:08
2009-12-06
Projekt ”Tandhälsovård i Nkinga”, Tanzania
Anders Hugoson, Gästprofessor, Odont Dr.
Margot Rolandsson, Odont Dr, Senior lecturer Karlstads universitet

Ett av tandvårdens absolut viktigaste mål är att förebygga uppkomsten av tandsjukdomar. Erfarenheten sedan många år bland annat från Sverige och Skandinavien är att för att långsiktigt nå detta mål måste de förebyggande åtgärderna börja tidigt. I första hand består de preventiva åtgärderna av information om kost och munhygien samt hur fluortandkräm skall användas. Detta betyder att den första och en av de viktigaste målgrupperna är de nyblivna föräldrarna. Senare blir skolan en plats där det är möjligt att regelbundet nå barn och ungdomar för att genomföra profylaktiska insatser.

Några intensiva dagar tillbringade vi i Nkinga, Tanzania och fick delta i en trad olika aktiviteter. Bland annat följde vi med ett mödravårdsteam från Nkinga Hospital till byn Mokabuta på den Tazaniska landsbygden. Där följde vi teamets arbete med information till mödrarna om amning samt vägning och vaccination av barnen. Under det stora Baobabträdet hade 133 mammor med sina barn samlats. Själva informerade vi om kost och munhygien som ett led i en tandhälsoinformation samt delade ut en informationsbroschyr på swahili med vägledning om hur barnens tänder skall skötas.

Vi besökte också sjuksköterskeskolan Nkinga School of Nursing och höll en föreläsning för studenterna om vikten av att integrera tandhälsoinformation i den allmänna kost och hygieninformationen som ges.

En annan målgrupp var förskolebarnen vid Nkinga English Medium School. Här fördes mycket positiva samtal med lärarna vid skolan. Vi fick uppleva och delta i återkommande övervakade tandborstning aktiviteten bland barnen som förekom varje fredag i skolan. Här har rektor och lärare redan påbörjat ett fantastiskt munhälsofrämjande arbete.

Vårt syfte är att ovan nämnda aktiviteter på sikt skall inkluderas i de olika verksamheternas ordinarie program.

Ett särkilt problem i Nkinga utgöres av de emaljskador på tänderna i form av dental fluoros som uppvisar i stor utsträckning. Orsaken till dessa är hög fluorhalt i dricksvattnet under utvecklingen av de permanenta tänderna. Under dagarna i Nkinga har vi undersökt 31 barn vid Tandkliniken, Nkinga Hospital. Merparten av barnen uppvisade lättare eller svårare fluorosskador. För att få en bättre bild av vattentäckternas fluorinnehåll har vi under tiden här i Nkinga tagit ett stort antal vattenprover från olika vattentäckter och som nu skall analyseras med avseende på fluorhalt. Vi har också speciellt informerat sjukhuspersonalen om orsakerna till fluorskadorna och skälen till vår analys av dricksvattnet.

Under våra dagar här i Nkinga har vi bemötts på ett fantastiskt vänligt sätt av alla. Ovärderlig har hjälpen av ”Maggan” Edin varit. Vi har bott bra, ätit gott och inte minst njutit av färska frukter. Detta har gjort att vår vistelse Här i Nkinga blivit till en stor upplevelse. Inte minst har de långa promenaderna på landsbygden med ”Maggan” gett oss otrolig mycket med en underbar kontakt med både människor och natur. Oförglömligt är också vårt besök vid Ulaoya dammen i solnedgången.

”Tusen Tack Anders odh Margot för Ert trevliga ,intressanta och givande besök”

Maggan

NyheterSkapad av Margareta Edin 03 dec, 2009 11:07
Lördagkväll hade jag lite Advents bjudning. Det blir ju stämning bara man väntar på att det blir mörkt, tänder ljusstaken och Adventsstjärnan och sätter på julmusik. Det blev nybakta lussekatter, hemmagjorda pepparkakor och risgrynsgröt ..
Här firar man ej Advent så i kyrkan fanns ingen julstämning.

Måndag 23 nov anlände David Kubusa från Kenya och Lena Lilja från Dar en dag försenade Söndagsplanet från Nairobi blev inställt och Lena som anlände från Dar till Mwanza fick snällt stanna där och vänta på Mr David.
De kom för att göra en utvärdering av verksamheten på Nkinga sjukhus som Läkarmissionen och PMU beställt.

Utvärderingen fortsatte. Det blev intensiva dagar. Alla gillade vi verkligen denne duktige och erfarne ”kille”. Det märktes verkligen att han varit med förr. Han läste snabbt av läget.
Lena som hjälpte honom fick samtidigt mycket detaljerad information om verksamheten här , som hon får nytta av i sitt lobbyarbete för FPCTs sjukvård.
De åt sina måltider hos mig så det blev många bra trevliga samtal.

Tisdag 24 nov var det födelsedagskalas hos studenterna. Ulrika fyllde år Ellen lyckades fixa en underbar tårta med daijm-chokladkräm hemmagjord av honung, riktigt smör,,socker, lite vit choklad och mycket choklad pulver . Det blev mango fyllning inuti och en blomma av mangoskivor.

Tyvärr fick vi slåss med flugor i mängd … gick ej att räkna dem. Just nu är det otoligt mycket flugor överallt pga av att det börjat regna. Vi tröstar varandra med att det snart blir bättre eftersom bara r regnet sätter fart ordentligt blir det mindre flugor.
SE Bild på min tårtbit+ sked. och Ulrika och Ellen

Fredag 27 nov var jag inbjuden till Tasengwas Teologiska Seminarium. Det var examen för den ettåriga engelska kursen, swahilikursen i teologi och 3 åriga diplomkursen i teologi. 350 gäster var inbjudna men alla kom inte tror jag.
Vi kom nästan 30 min försent ( vi trodde det var ”afrika tid” men det hade började prick 9:00 ) .Vi hann dock ändå vara med om det mesta, eftersom vi satt där i 6 tim innan alla programpunkter var klara.
Jag blev så glad att se Esta från Chagana. Hennes man har sponsrat henne att gå den ett årig kursen .
Det blev en glad livlig, härlig examensdag. En färgsprakande härlig glad tillställning.

Det var så roligt att träffa Maggan o Torbjörn Engman som var inbjudna hedersgäster från Stockholm. Maggan var klass föreståndare för diplomakusen när de började för 3 år sedan.

Lördag morgon tidigt hämtade jag nya gäster Prof. Anders Hugosson från Jönköpings Universitet och hans kollega Margot Rolandsson från Karlstads Universitet. De jobbar med förebyggande tandhälsovård.
Jag ska berätta i nyhetsbloggen www.nkinga senare om vad de gjort här och planer för framtiden.

Jag behövde betala några flygbiljetter.Vi blev då inbjudna av Mr Nassaro som förestår Presicion Air kontoret i Shinyanga till hans hus på kaffe. Det var roligt. Vilket kakfat + mango juice + grillat kött kanske get eller får trodde Anders. Tyvärr smakade jag endast bara en bit.

Söndag em firades ”Lill-Maggan” Annas och Nashons dotter sin ettårsdag. Jag lyckades göra en mangopaj i min nyinköpta mikrovågs ugn. Gasflaskan till spisen var tom. Jag satte ett tomtebloss istället för ljus.
Vi blev bjudna på chips, kuku o ris först. Anders och Margot följde med och uppskattade verkligen att få gästa ett TZ hem. Födelsedagsbarnet fick en söt klänning.

Allt för denna gång. Ska köra till Shinyanga och hämta Sara …. jättekul!

Maggan

NyheterSkapad av Margareta Edin 02 nov, 2009 20:08
Jag tror ni redan förstått att vi haft många besök av studenter på Nkinga sedan i början av sept..

Först kom 5 st sjuksköterskestudenter från Vårdhögskolan i Jönköping .
Josefin o Sussane gjorde sin MFS (Minor Field Study) genom att kolla upp hur man sätter PVK (perifer ven kateter) på patienterna.
Det blev en inte alltid så enkel uppgift, Ibland var det svårt att få personalen att förstå att de bara skulle observera dem och inte hjälpa till att sätta nålar.
De kämpade på och det ska bli så intresant att se vad de fick fram i sin studie.

Therese och Emma har också varit här i 7 v och gjort sin MFS . De har följt barn som blivit inlagda för malaria och observerat hur man behandlat och tagit hand om dem tills de kunnat skickas hem. Jag ser fram emot att ta del av deras studie också.
De har nu lämnat oss och vi tror och vet att de har kvar Nkinga i sina hjärtan.

Jenny som kom samtidigt är fortfarande kvar och stannar ända till i slutet av dec.Hon studerar tropiksjukdomar.

Sophiahemmets sjuksköterskeskola har också sedan många år skickat studenter 2 ggr om året.

My, Linda och Axel kom den 4 okt och har redan gjort sina veckor på sjukhuset. De följde arbetet på de olika avdelningarna, följde med Mobila RCH teamen x flera , passade på att se operationer, var med på förlossningen och ögonmottagningen.

17 Sept . kom två Medicine studerande från Linköpings Universitet Maria o Maria
Deras handledare är Bosse Malmvall som var Doktor in charge här när jagkom hit första gången. Mariorna har studerat hur man behandlar malaria genom att intervjua Medical Officers, Clinical Officers både på statens och missionens sjukhus och hälsocentraler . De har också intervjuat många mammor om vad de vet om malaria, om de använder myggnät , mm.. De har följt med på många resor med det mobila RCH teamen (Reproduction Child Health).Förut hette det MCH= Mother Child Health .De gör sin C uppsats här.

Jag visar några bilder från de två resor jag hjälpt dem att göra.
Först besökte vi en dag vårt distriktssjukhus i Igunga. DMO var ej hemma och så de fick prata med biträdande chefen.Vi besökte sedan Nanga Health Centre där vi träffade på en mycket trevlig glad Clinical Officer Musa.
Där mötte jag även barnmorskan Juliana Luziga som hoppade av glädje av att se mig…… ja hon var usk på Nkinga när jag kom hit 1983.Hon utbildade sig sedan N/M. Hon har jobbat på vår disp i Bulangamilwa ,men har nu flyttat till sin man som jobbar som lab.ass på Nanga sedan många år.
Så roligt att möta dem.
Vi lyckades sedan få ett snack med C/O på den lilla hälsocentralen i Ziba innan vi slutligen kom till Bulangamilwa där C/O Sofia tog emot.

Förra tisd. körde jag dem ända till både Lowa och Mpera våra stora Health Centers nära Kahama. Vi startade kl 5:00 på morgonen och var åter på Nkinga ca kl 20:00 . Vi hade då kört 38 mil.
Det blev en givande dag som började på Lowa där vi fick både morgon te och ”kuku” lunch. Vi hann också köra ca 4 -5 km bort till en statlig disp = liten vårdenhet.

Vi mötte Anna Mihayo som är chef på Lowa. Hon var Usk på operation bl.a på Nkinga 1983 och plugga de sedan ,till ssk. Så roligt att mötas. Agnes bybarnmorskan jag jobbade med på Uyovu 1976 finns också här sedan länge.

Vi hann vara på Mpera ca 2 tim. Jag blev så glad att se vilken fin ordning det var överallt , snyggt och rent . Vi träffade Ekonomen Bulugu , C/O Nashon , m.fl. De bjöd på nybakt bröd o kaffe innan vi lämnade.

Mariorna var jättenöjda med dagen även vi andra. Lena Lilja var också med oss eftersom hon kommit för att se Nkinga. Det passade så bra att hon även fick se Lowa och Mpera . När Marioren intervjuade kunde vi kolla runt.

Lena håller en baby i famnen som föddes hemma en vecka tidigare. Mamman hade ej kommit till mödravården under graviditeten, men kom nu till Mpera då benen ej bar henne. Hon såg sjuk ut, ej förlamad men något konstigt var det med henne …. Vi hittade henne på golvet när vi gick runt nämligen. HIV test var tagen, men inget svar då vi passerade.Tyvärr hade hon tecken på AIDS.

Igår kom två nya Medicine studenter från Göteborg Ulrika o Ellen om också skall göra en C uppsats tror jag.

Allt för denna gång !!

Hälsningar från ett fortfarnade mycket varmt Nkinga.
Sover med fläkten på.
Maggan

NyheterSkapad av Margareta Edin 15 okt, 2009 15:19
Sönd 4/10
Hämtade 3 nya sjuksköterskestudenter från Sophiahemmets högskola i Shinyanga. Jag körde tidigt eftersom Mbanga o Peter skulle flyga till Dar med samma plan. Tyvärr hamnade Axel, My o Linda i Mwanza istället 15 mil från Shinyanga. Planet man använde denna dag var för stort fick ej landa i Shinyanga. Jag fick vänta några timmar , men de kom ändå redan kl 13:00 med buss från Mwanza.

Månd 5/10
Ryhovs gänget med kolleger från operation hade bestämt möte med Paralmentsledamoten för Nzega distrikt Lukas Selelii .
Vilken trevlig och lyckad eftermiddag vi fick i hans hem. Jag känner ju honom sedan tidigare, men vi har ej träffats på många år. Han gör nu sin tredje period i parlamentet och har gjort väldigt bra ifrån sig.

Han och frun Rose bjöd på en härlig lunch i trädgården, Han tog emot oss klädd i shorts + slippers alltså väldigt avslappad. Vi skulle ha träffat honom på söndag men han hade då Vice presidenten på besök .
Vi fick ställa våra frågor och han gav oss en bild av läget i landet.
Det var speciellt roligt att vår Mzee John Bundala kunde följa med till honom. Han gick i skolan med Lukas pappa Petro Lumambo som i många år var rektor för vår Missions blindskola i Tabora.

Tisdag 6/10
Kom Ögonläkaren på besök igen och opererade 45 ögon patienter under veckan.
Den 14 åriga flickan Nyamizi som jag berättat om tidigare fick det andra ögat opererat.Nu har hon syn på båda ögonen. Fantastiskt roligt. Hennes diabetes som man upptäckte nyligen är svår inställd. Därför finns hon kvar här med sin pappa. Jag har behövt hjälpa dem med lite mat och sjukhusräkningen kan han ej betala. Ni får gärna var med och bidra.

Onsdag 7/10
Avsked. Man kan tro att jag kör pendeltrafik till Shinyanga. Jag körde dit igen, nu med utbytestjejerna från Ryhov som med tårfyllda ögon vinkade farväl efter intensiva, omskaknde och givande dagar på Nkinga. Planet var försenat så vi hann en fika där. Det var så rioligt att finnas till hands för dem.

Maggan Edin
ordf. Nkingas vänner

NyheterSkapad av Föreningen Nkingas vänner 04 sep, 2009 14:54
Föreningens ordförande Margareta Edin är tillbaka på Nkinga:

Jag anlände förra fredagen till Tabora med Air Tanzania från Dar. Förr kallade vi det flyget för Air labda= flyget kanske. ”Kumbe”… det höll tiden denna gång exakt.

Flyget går ned för landning i Dar es-Salaam.

Märklig känsla att åka mot Nkinga från Tabora igen samma gropiga, dammiga väg,torrt och eländigt , de flesta husen fortfarande byggda med soltorkat tegel och tak med grästak.

Tänkte på hur det var första gången jag kom,,,, för ja faktiskt 33 år sedan. Jag mötte dock fler bilar, många fler cyklister och åsnor o oxar som drog kärror. På de tolv milen till Nkinga passerade jag nog minst 3 ställen med mobilmaster. Fantastiskt många har en mobil och kan kommunicera lätt med varandra.

En mil från Nkinga reser sig numera mobilmaster över bushen.

Längs vägen beundrade jag Mkola träden som långt innan regnen har en sådan underbar grön färg. Chauffören Rickard lärde lärde mig att även Mtundu trädet grönskar så här tidigt.
Mangoträden som är gröna hela året, blommar nu för fullt och i november kan man frossa i mango.

Mkola träd som står grönt mitt i torkan.

Underbart att möta alla glada vänner här ” hemma ”på Nkinga särskilt min ”housekeeper” o kock Raheli . Hennes bullar är super.

I tisdags körde jag Magdalena sjukgymnasten som varit här i två år till Shinyanga för att flyga till Dar. Vägen dit har asfalt nästan hela vägen dit.
Ni har väl läst hennes lägesrapport här? För bara några veckor sedan anställdes en nyutexaminerad sjukgymnast Mr Temba vilket verkligen kom som ett bönesvar faktiskt. Man trodde länge att man ej skulle få tag i en efterträdare.

I början av veckan anlände också 5 sjuksköterskestudenter från Jönköping som jag kunnat hjälpa lite med allt praktiskt så här i början.
Det är fullt upp på sjukhuset. Förra veckan opererades 110 patienter av ögonläkare för cataract. Jag ska försöka träffa ett barn som var åtminstone nästan blind som operardes och kan nu se.
Personalsituationen verkar bättre och ca 10 nyutexaminerade sjuksköterskor från vår skola stannar kvar i år verkligen bra. Flera ssk har också återvänt från vidareutbildningar.

Idag väntade jag redan från kl 7:00 på ett vedlast jag beställt. Han kom så småningom , men körde ner i ett dike utanför grinden. Pole sana sa jag …… men glad att få ved som var slut igår. se bilder

Nu ska jag följa med studenterna till marknaden = soko.

Nkinga ligger där framme på kullen där jag nu ska bo framöver.

Slutar här …. men nu vet ni att jag är på plats på mitt Nkinga som ligger mig så varmt om hjärtat

NyheterSkapad av Margareta Edin 23 jul, 2009 10:33

För er som inte känner till mig så heter jag Magdalena Gross. Jag är sjukgymnast och sedan november 2007 jobbar jag på Nkinga sjukgymnastavdelning med rehabilitering och träning av personal.

Om du inte vet något om Nkinga och sjukhuset kommer här en kort beskrivning: Nkinga är en by 5 mil från närmsta lilla stad. Nkinga har vuxit upp kring sjukhuset vars frö såddes för mer än 70 år sedan av svenska missionärer. Sjukhuset har succesivt vuxit till att nu ta emot mellan 150 och 200 inneliggande patienter. De har fyra avdelningar: En mödravårdsavdelning där de bla har 3-6 förlossningar om dagen varav 1-2 kejsarsnitt. En kirurgavdelning med mycket frakturer. Vanligtvis ligger mellan 5-8 patienter med lårbensfraktur i sträck i 8 veckor. Medicinavdelningen behandlar alla möjliga tillstånd men ca 50 % av de inneliggande har HIV. Barnavdelningen kan ha mellan 30 och 90 barn beroende på om det är malaria eller diarretid. Desutom finns en operationsenhet där de utför ca 10-15 operationer om dagen. Det finns en avgiftsfri BVC-klinik på sjukhuset som också har en uppsökande verksamhet då de åker ut i byarna och vaccinerar och väger barn. Det finns även en avgiftsfri HIV mottagning där man erbjuder tester, rådgivning och medicinering. Patienterna har alla anhöriga som tar hand om dem på sjukhuset. De anhöriga förser dem med mat, hjälper dem med hygien och ofta är det också de som får se till att patienten får den vård de behöver. Anhöriga kan vara ifrån närmsta familjen men även ett barnbarn, moster eller farmor. De har en väldig samhörighet i familjerna och känner ansvar när någon är sjuk.

Mitt uppdrag är att få igång den sjukgymnastiska verksamheten här efter att den nästan helt legat nere ett tag. Jag kan fortfarande känna frustration över att mitt uppdrag som ju delvis är att utbilda instruera annan personal i sjukgymnastik inte kan utföras på det sätt som var tänkt från början. Jag har inte fått någon sjukgymnast att jobba tillsammans med, utan enbart en sjuksköterska som trots många goda kvalitéer inte har så lätt att ta till sig kunskapen om rehabilitering och träning. Trots detta har jag fullt upp om dagarna. Patienterna som jag träffar dagligen innefattar mängder av frakturer, brännskador ffa hos barnen, skallskador, misshandlade, trafikoffer, HIV-patienter och ryggmärgsskadade. Ibland träffar jag, även patienter som haft stroke, med förlossningsskador, cerebral pares, meningit, ormbett, vanliga rygg-, nack- el knäbesvär mm. Jag tar även hand om utprovning av gånghjälpmedel, ffa kryckor. Rollatorer är inte så gångbara på de afrikanska sandstigarna. Jag har under april månad haft en sjukgymnaststudent hos mig, vilket har varit mycket givande. Skönt att kunna diskutera saker med någon som förstår vad man pratar om.

Lite nytt från sjukhuset:

För närvarande finns det bara 4 legitimerade läkare på sjukhuset. Två av dessa har dessutom chefspositioner och därmed en hel del administrativa uppgifter. Det är mycket tufft för dem och jag vet inte hur mycket övertid det blir, men det de gör är beundransvärt. Trots svårigheten att få tag på personal som stannar under längre tid så har sjukhuset stora planer för framtiden. De vill få statliga medel och öppna en egen ortopedisk enhet som kan bli remissinstans för kringliggande sjukhus. Detta skulle naturligtvis vara fantastiskt om bara kvalificerad personal fanns att tillgå.

Sjukhuset har under de senaste åren med hjälp av bla Hans och Greta Johansson utrustat en tandklinik. Under hösten och första delen av våren var den igång med en anställd ’dental assistant’. Som det är med majoriteten av personal som kommer utifrån så stannade han dock inte kvar. Tänder är ett eftersatt område här i Tanzania.

Sjuksköterskeskolan fortsätter att utbilda barnmorskor, och det har varit rekordmånga elever och med lärarbrist har det inte varit lätt. En lärare avled av en stroke för inte så länge sedan och andra slutar eller går i pension. Utbildningen har dock nu från hälsoministeriets sida kortats ner från 4 till 3 år. Effekten borde ju bli fler sjuksköterskor men med något sämre utbildning, men det får framtiden utvisa. Vi har det senaste året haft 8 nyutexaminerade sjuksköterskor från en annan sjuksköterskeskola. Dessa har varit en god tillgång.

Mitt uppdrag här på Nkinga börjar närma sig sitt slut. I september åker jag hem till Sverige igen och har då tyvärr ingen sjukgymnast att lämna över sjukgymnastiken till. Jag har dock haft en fantastisk period här då jag har fått lära mig att se livet och sjukvården ur ett nytt perspektiv. Jag har fått möta många fantastiska hängivna människor och jag är mycket tacksam för det jag fått uppleva.

Nkinga Juli 2009

Magdalena Gross

NyheterSkapad av Margareta Edin 23 jul, 2009 10:24

Här följer några utdrag från Magdalenas resdagbok på nätet

– Jag har under lång tid tränat med Nicolaus, en kille med infektion i skelettet. Han fick flera patologiska frakturer pga detta och ryggen angreps också. Han har nu legat i 5 veckor och har gått från att se ut som en skrämselpropaganda för svältande barn i Afrika till att nu ha kommit igång och gå och cykla på motionscykel. Riktigt härligt att se honom le.

– Jag brukar alltid säga till alla som kommer till Nkinga att här inte finns några farliga djur mer än skorpioner och spindlar. I mitt förra brev skrev jag dock om en kille som blivit stångad i magen av en buffel (han klarade sig bra). Vi har nu fått in en kvinna som fått hela ena handen avbiten av en hyena. Dessutom har vi ju alla ormbitna patienter. Fast jag tror nog ändå att den absolut farligaste varelsen är människan, så många misshandelsfall som vi får in

– Livet är gott, världen är stor. Här sitter vi jag och min” … dator. Jag surfar nu trådlöst hemma i vardagsrummet. Otroligt skönt. Det kommer därför att vara lite lättare att nå mig via Skype för er som har tillgång till det.

– Flickan med tumör i låret som jag bad om förbön för i förra brevet vet jag tyvärr inte alls hur det gick för. Flickans pappa som var en utbildad man, lärare, vägrade att låta flickan bli amputerad. Orsaken var att farfadern som inte alls var där, vägrade och ville försöka hos några traditionella medicinmän först. Antagligen var han en mäktig man och pappan hade inget att sätta emot. Jag tömde all min energi på att försöka övertala pappan i 2 h men utan resultat. I detta land är föräldrarnas rätt större än barnets.

– En 18-årig flicka som gick andra året på sekundärskolan blev plötsligt gravid. Fadern var gift och fruns släktingar kom med en panga (machete) och högg ihjäl systern (de tog fel tror jag), och högg min patient i skallen. Hon fick missfall i 8e månaden, och mycket allvarlig hjärnskada. När man ser röntgenbilden kan man inte förstå att hon lever. Otroligt nog återhämtade hon sig och det var i första hand språkcentrat som blev påverkat. Hon hade svårt att komma ihåg även enkla ord och att läsa var omöjligt. Jag fick därför jobba som logoped i några veckor, att lägga till alla mina andra yrkesroller.

– Igår kom det ännu en patient med nackfraktur och förlamning i hela underkroppen. En utmaning för mig, men troligtvis blir han dock förflyttad till ett större sjukhus med bättre möjligheter. Idag fick vi in en patient som blivit stångad av en buffel och tarmarna hängde utanpå. Får se hur det går för honom.

TACK Magdalena för ALLA dina intressanta dagboksanteckningar.

NyheterSkapad av Margareta Edin 10 jun, 2009 20:58

Under vår vidareutbildning till barnsjuksköterskor åkte vi i april ett par veckor till Nkinga och gjorde studiebesök inom sjukhusets barnsjukvård. Vi var på barnavdelningen, mödra- och barnhälsovården och förlossningen. Vi fick verkligen se och lära oss mycket på kort tid. Under april var barnavdelningen överfull med många barn med malaria. Många var tyvärr svårt sjuka. De få sjuksköterskor som jobbade hade verkligen fullt upp. De gjorde ett bra jobb men de skulle nog behövt lite fler händer. Prematuravdelnigen var också full med ungefär 15 bebisar. Vi hade med oss lite bebiskläder till de små vilket uppskattades av mammorna.

En morgon när vi var på förlossningen låg mammorna på rad, förlösta och oförlösta. Vi kom lagom till en ung kvinnas krystvärkar och fick vara med om hela förlossningen. När bebisen kom ut var den mycket blek och hängde livlöst i barnmorskans hand. Med lite hjälp från oss alla kom den igång och skrek till sist. Det var en märklig känsla att stå och hålla ett liv i sin hand. Det var nyttigt att se hur mycket man kan göra trots att all avancerad utrustning vi har i Sverige inte finns där.

Jenny Olofsson och Eva Svensson

NyheterSkapad av Föreningen Nkingas vänner 09 jan, 2009 15:22
Läkaren Denis Mukwege vid Nkingas systersjukhus Panzisjukhuset i Kongo-Kinshasa har tilldelats både FN:s pris för mänskliga rättigheter och årets Olof Palmepris.

Han är känd för sina stora insatser för att hjälpa kvinnor som våldtagits i kriget och för att motverka övergreppen.

Som Nkingas vänner gratulerar vi Denis Mukwege och Pansi till denna bekräftelse från omvärlden och gläder oss över att vi är vänner.

Några talar till och med om att han borde nomineras till Nobels fredspris. Och visst stödjer vi det förslaget 🙂