Historia

Berättelsen om Nkinga Referral Hospital (tidigareNkinga Mission Hospital) är inte bara en sjukhushistoria utan också klassisk missionshistoria.

Allt började 1935 när det unga, svenska missionärsparet Ester och Erland Jonsson sökte en plats där de kunde etablera en bas för sitt missionsarbete i kungadömet Nyawa. När de, efter en cykeltur på fem mil i sydostlig riktning från missionsstationen i Nzega, nådde en kulle, kände de att de kommit fram.

En långsmal jordtäckt hydda inköptes och arbetet med att sprida evangelium i området tog sin början.

Men predikan och omsorg om människors andliga väl och ve går alltid, i allt sant missionsarbete, hand i hand med omsorg om människors fysiska och sociala behov.

Missionärsparet Jonsson upptäckte omgående vilka stora behov som fanns i området när det gällde hälso-och sjukvård liksom avsaknad av skola.

Snart stod därför några nya byggnader, uppförda i soltorkat tegel, intill den långsmala hyddan. Det var en kombinerad lokal kök/lagerlokal, en liten klinik och en samlingssal som tjänstgjorde som både skola och kyrka.

Ester, vars enda utbildning var en barnsköterskekurs, tog sig an de sjuka och hade i genomsnitt 20-25 patienter per dag. Behandlingsråd hämtade hon från en engelsk läkare som tjänstgjorde på sjukhuset i Nzega.

Arbetet växte och tre år senare, 1938, kunde man räkna till drygt 1000 patienter under en femmånadersperiod. Då hade man ännu inte möjlighet att ha patienter inlagda, men vid sådana behov inhystes de hos grannar till missionsstationen.

Samtidigt startades bush-skola, söndagsskola, synundervisning och bibelklass.

Det dröjde ända till årsskiftet 1946/47 innan den första utbildade sjuksköterskan kom till Nkinga.  Hon stannade i sex månader innan hon och hennes man flyttade vidare för att starta missionsarbete på annan plats i regionen. En undersköterska avlöste henne och ansvarade sedan ensam för både sjukvård och förlossningar under två år. Då hade de tidigaste byggnaderna kompletterats med en BB-avdelning och en större dispensär.

I slutet av 50-talet började Erland Jonsson planera för ytterligare utvidgning. Han ansåg att platsen behövde ett riktigt sjukhus med egen läkare. Han kontaktade läkarparet Colin och Margreth Bowker och beslutade om utbyggnad av den befintliga BB-avdelningen med sjuksalar, operationssal och apotek.

1961 kunde sjukhuset, med 80 vårdplatser invigas. Sjukhusets första egna läkare, Colin och Margreth Bowker, utsända av Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, var då redan i tjänst.

Med egen läkarkompetens på plats började ryktet om sjukhuset i Nkinga spridas och patienttillströmningen ökade.

Svenska läkare avlöste sedan varandra, en del för längre perioder, andra för kortare insatser.

 

MILSTOLPAR

1935 Ester och Erland Jonsson kommer till Nkinga. En enkel klinik blir starten för sjuk- och hälsovårdsarbete på platsen och patientantalet ökar kontinuerligt. Ansvarig för vården är Ester Jonsson.

1947 Första utbildade sjuksköterskan anländer.

1949 En BB-avdelning invigs och en större dispensär byggs.

1955 Två utbildade barnmorskor kommer på plats.

1959 börjar planerna på ett riktigt sjukhus med egen läkare att ta form och 1960 påbörjades utbyggnad av BB-avdelningen med sjuksalar, operationssal och apotek.

1961 Ester och Erland Jonsson reser hem för gott. Birger Green anländer och ansvarar för vidare byggnationer. Med egna läkare på plats påbörjas också formell sjukvårdsutbildning.

1963 En ettårig bybarnmorskekurs startas.

1972 Förebyggande hälsovårdsarbete betonas nu alltmer och mobila team börjar regelbundet resa ut i byarna som förutom att vaccinera och undersöka barn och gravida, även undervisar i förebyggande hälsovård.

1973 Anslag från Sida beviljas för uppbyggande av en sjuksköterskeskola.

1974 Första kullen sjuksköterskeelever på börjar sin utbildning.

1977 Med tillgång till Sida-bidrag startas en omfattande tillbyggnad med apotek, laboratorium, röntgenavdelning, ögonmottagning och en öppenvårdsavdelning. Man byggde också nya vårdavdelningar och en ny operationsavdelning. Sjukhuset får 133 sängplatser.

 

 

Lämna ett svar