Det är tredje torsdagen i månaden. Dagen då de hiv/aidspositiva barnen kommer på kontroll för blodprover och undervisning . De möter särskild utbildad personal som lyssnar både på barn och föräldrarna. Hur dom mår.
Dom är många som trängs för att få sin mattallrik. På den ligger rikligt med ris, kött och banan. 96 barn med förälder kom idag. Alla dom 300 borde varit på plats men hemma saknas busspengar och barnen är inte alltid prioriterade. Serveringen av frukostägg och lunchtallrik blir en morot för barnen att vilja iväg till Nkinga. De påminner föräldrar om att det snart är dags .
Dessutom är mattallriken ett exempel på en näringsrik måltid som barnen behöver för att klara behandlingen.
Mamman är också smittad och i de flesta fall även pappan. Föräldrarna har en egen dag för kontroll, samtal och undervisning.
Samma eftermiddag satt Mama Christina på Maggans barassa, förtvivlad och i hopp om hjälp.
I samband med att hennes mycket sjuka pojke på 4 år undersöktes upptäcktes HIV först hos barnet och sen hos mamman. Mannen övergav dem och nu satt hon här, utan mat eller försörjningsmöjlighet. Mannen hade till och med tagit med sig husets enda säng så nu sov hon och pojken på ett skynke på golvet. Hennes önskan var en summa pengar att hyra en åker och köpa utsäde.
Hon gick härifrån med 100 000 shilling, det är ungefär 400 kronor. Nkingas vänner är verkligen en välsignelse.
Igår morse gjorde Maggan och jag besök på BB. Det fanns inte en ledig säng på något av de tre vårdrummen, men fullt med bäbisar och mammor. I söndags föddes sexton bäbisar och fram till klockan elva fm igår hade det kommit åtta. En ung mamma hade fått sitt andra par tvillingpar och därutöver hade hon tre barn. Efter förlossningen får man ligga kvar 24 timmar om allt är bra med mamma och barn. Att hälsa på, på den välordnade neonaltalavdelningen är en ren fröjd. De två små tvillingarna Shija och Doto som föddes 24 aug med en vikt av 600 respektive800 gvar nu på återbesök med mamma och mormor. Nu vägde de 2500 och3000 goch söta som karameller. Nu är det dags att ge dem personliga namn. Vi har just lärt oss att det sker när barnet väger3000 gramen vikt som vittnar om överlevnad och livskraft.
För mig är det roligt och intressant att få vara några veckor på Nkinga, följa arbetet här och Maggan som går omkring gör väl och hjälper alla. Häromkvällen bjöd Maggan in de nya specialist läkarna på lite mat och julglädje. Hon passade på att visa filmen som Bertil Jonsson gjort om Nkingas historia, och hur Erland och Ester Jonsson startade arbetet här. Det var riktigt rörande att höra de unga läkarnas reaktion. De kände att här gäller det att stanna kvar och bygga arbetet vidare.
När jag inte följer med Maggan på upptäckter gör jag egna utflykter till marknaden för tyginköp. Brickproduktionen och försäljningen måste fortsätta. Det förstod jag när jag gick runt på BB.
Inger Edén