Mitt namn är Calle Jensen, är 21 år och studerar globala utvecklingsstudier på Göteborgs universitet. Jag reser just nu runt i Tanzania för att i början av mars hålla i en föreläsning på Axel Dahlströms torg om de olika välgörenhetsprojekt jag fått besöka här samt om hur vardagen ser ut för människorna som lever i landet. Nu så befinner jag mig på Nkingassjukhus och har fått möjligheten att följa med Maggan under hennes hektiska dagar här på sjukhuset för att se hur hon arbetar för att få andras dagar att se lite ljusare ut.
En dag på Nkinga med Maggan har ett händelseförlopp i ungefär samma tempo som en Disneyfilm. Telefonen ringer, 5 minuter senare så är vi nästan vid sjukhuset. Någon har börjat måla om muren till sjukhuset i en fruktansvärd limegrön färg som får tankarna att sväva iväg mot någon form av 90 tals ravefest. Ytterligare 5 minuter senare har ett antal personer konfronterats, den skyldige satts dit och en person tagit på sig ansvaret att få sjukhusets mur att se ut att tillhöra ett sjukhus. Allt måste se fint ut nu när regionchefen skall komma på besök för att förbereda presidentens ankomst den 7 januari.
Nästa stopp, barnavdelningen. På vägen sker ett flertal dialoger med läkare, patienter, och vaktmästare i en imponerande hastighet. Samtidigt får jag information om hur Nkingasvänner hjälpt mannen som sitter i rullstol efter att han blev påkörd av en motorcykel och en utförlig berättelse om hur kirurgen vi träffade började sin karriär på sjukhuset 1977. Väl på barnavdelningen så sätter sig Maggan ned med en kvinna. Efter en stund kommer hon tillbaka med papper och penna i händerna och i full fart med att göra noteringar på hur mycket kapital mamman fick till att kunna ha råd med mat till sig och sitt barn som föddes utan analöppning samt för transport från sjukhuset.
Idag anlände en kvinna till sjukhuset i en av bussarna som kommer till Nkinga på morgonen. Hon hade insjukna ögon, var höggravid och kunde inte gå själv. Vi gick för att besöka henne på avdelningen och se hur det var med henne. Hon var helt borta och hade inte fått någon behandling ännu. Jag fick vänta utanför men det dröjde inte länge för än Maggan var tillbaka och hade fått ordnat dropp åt kvinnan och även löst så att en sköterska tagit hand om henne. En vardagshjälte i ett land som verkligen behöver en!
Calle
En dag på Nkinga med Maggan har ett händelseförlopp i ungefär samma tempo som en Disneyfilm. Telefonen ringer, 5 minuter senare så är vi nästan vid sjukhuset. Någon har börjat måla om muren till sjukhuset i en fruktansvärd limegrön färg som får tankarna att sväva iväg mot någon form av 90 tals ravefest. Ytterligare 5 minuter senare har ett antal personer konfronterats, den skyldige satts dit och en person tagit på sig ansvaret att få sjukhusets mur att se ut att tillhöra ett sjukhus. Allt måste se fint ut nu när regionchefen skall komma på besök för att förbereda presidentens ankomst den 7 januari. Nästa stopp, barnavdelningen. På vägen sker ett flertal dialoger med läkare, patienter, och vaktmästare i en imponerande hastighet. Samtidigt får jag information om hur Nkingasvänner hjälpt mannen som sitter i rullstol efter att han blev påkörd av en motorcykel och en utförlig berättelse om hur kirurgen vi träffade började sin karriär på sjukhuset 1977. Väl på barnavdelningen så sätter sig Maggan ned med en kvinna. Efter en stund kommer hon tillbaka med papper och penna i händerna och i full fart med att göra noteringar på hur mycket kapital mamman fick till att kunna ha råd med mat till sig och sitt barn som föddes utan analöppning samt för transport från sjukhuset.
Idag anlände en kvinna till sjukhuset i en av bussarna som kommer till Nkinga på morgonen. Hon hade insjukna ögon, var höggravid och kunde inte gå själv. Vi gick för att besöka henne på avdelningen och se hur det var med henne. Hon var helt borta och hade inte fått någon behandling ännu. Jag fick vänta utanför men det dröjde inte länge för än Maggan var tillbaka och hade fått ordnat dropp åt kvinnan och även löst så att en sköterska tagit hand om henne. En vardagshjälte i ett land som verkligen behöver en!