Tack Nkinga Hospital och Maggan för gästfrihet, lärorika och intressanta dagar.
Min sista dag blev särskilt bra. Maggan och Hyacinta tog mig med hem till byn där hela Hyacintas familj bor och lever tillsammans. Hyacinta är idag anställd på sjukhusetes Neonatalavdelning och gör en ovärderlig insats.
Det var tvillingarna Petro och Paulo , nu snart två år som var i centrum för vårt besök. De kom till världen den 28 mars 2011 och överraskade alla. De kom för tidigt. Tre var dom från början, en liten Magdalena också. Far i huset berättade med värme om den dramatiska dagen, hur hans hustru Lucia plötsligt fick värkar, vattnet som gick och innan någon visste ordet av så föddes, en, två och tre små barn. Att hinna till något sjukhus var inte att tänka på förrän efter födseln. Men då tog man sig till Nkinga.
Med föräldrarna följde farmor Hyacinta som hade kunskap om kängurumetoden och blev själv en ”känguru”. Ett av barnen låg alltid på hennes bröst.
Glädjen över vårt besök kunde vi inte ta miste på. Det dukades fram först te och bröd, sen kyckling och ris. Och glädjen, tacksamheten och stoltheten över familjen var tydlig. Högtidligt och rörande läser far i huset den hälsning han skrivit. Ett enda stort TACK till Gud och till ”mama Maggumu”. Det är Maggan Edin. För all den hjälp familjen och de små barnen fick på Nkinga. Tacket skickades också vidare till läkare och personal. Och Maggan skickar det i sin tur till alla Nkingas vänner.
Det var en underbar känsla att i denna enkla miljö möta så mycket kärlek, kärlek mellan makar och kärlek till barnen. Trots att det redan fanns tre barn i familjen var tre till välkomna! Så är det med föräldrar överallt i världen. Och vår uppgift är att ge det stöd vi kan där det behövs.
I samband med födslar på Nkinga sjukhus får alla föräldrar kunskap om familjeplanering och möjliga metoder. Hur Joseph och Lucia har bestämt vet vi inte. De hade i alla fall inte planerat för tre.
Lilla Magdalena avled efter ett par dagar. Jag kunde höra en ton av sorg när Joseph läste orden om henne.
Maggans bilder får berätta om familjen, hemmet och miljön de lever i. För barnen är det en rikedom att vara omgiven av många vuxna som de har en nära relation till. De är aldrig ensamma. Är det därför de afrikanska barnen bär med sig en trygghet och glädje?
Inger Edén
som nu avslutar sitt Tanzaniabesök