Jag heter Beatrice Gustavsson, är precis nyutexaminerad sjukgymnast, och har glädjen att få tillbringa några veckor här i Nkinga, denna vackra afrikanska lilla by.
Jag reste hit själv, något nervös och osäker på vad jag gett mig in på, men har blivit väldigt väl bemött och välkomnad av människorna som bor här! Till vardags arbetar jag tillsammans med sjukgymnasterna på sjukhuset och det är mycket som skiljer sig från den svenska sjukvården. Man har inte alls samma resurser här som hemma och patienterna måste betala för alla sjukvårdsinsatser de får. Ofta har de inte råd att betala för den vård de behöver och det är ibland frustrerande att se! Man grips av insikten om hur bra vi har det ställt i Sverige!
Många av patienterna har frakturer i lår- eller underbensbenen och eftersom det är dyrt att göra ett kirurgiskt ingrepp ligger de allra flesta med benet i sträck under åtta veckor i hopp om att benbitarna ska ha börjat läka och ligga i så pass rät linje att de slipper operation. För många räcker detta men att vara sängliggande under en så lång period kostar i form av ledstelhet, tappad muskelstyrka och i vissa fall lungproblem och trycksår.
Rehabiliteringsperioden är otroligt lång! Allra mest lider jag med de barn som är sängliggande och inte får leka och busa som de vill. Barnen ligger oftast inte i sträck under så många veckor eftersom deras skelett generellt sett läker snabbare än hos äldre, men en månad liggandes i en säng är en utmaning när man är full av energi och spring i benen! I veckan hjälpte vi en liten pojke att ta bort stålpinnen som man sätter tvärs genom underbensbenet och sedan knyter till ett snöre som löper över sängfoten och har en påse med sand knuten till sig i andra änden. Han var så glad över att få komma hem att han skrattade! När han dagen efter sedan fått benet uppstöttat av en gipsskena och fick komma upp och gå ut ur sovsalen sken han som solen – det var fantastiskt glädjande att se!
Överallt på sjukhuset ser man spår av bidrag från Sverige. Sjukhuskläderna som patienter och sjukvårdspersonal bär har olika landstings loggor, sängarna har små skyltar som vittnar om att de stått på olika avdelningar på svenska sjukhus och alla som arbetar på sjukhuset känner till Sverige och är tacksamma över hjälpen de fått. Jag önskar att alla ni som köper brickor eller på andra sätt bidrar med pengar till Nkingas vänner fick se hur otroligt värdefulla era gåvor är och vad det bidrar med för människorna här nere!
Med varma hälsningar, Beatrice