Den ormbitne fyraåringen kunde skrivas ut till öppenvårdsmottagningen ( OPD) för att lägga om såret. Underbart att allt gått så bra. Här lämnar han tillsammans med sina föräldrar.
Mina sista dagar var jag förståss runt över allt för att säga adjö. Då mötte jag en kvinna i korridoren som jag ej kände igen. Hon blev så glad att se mig vilket jag först ej förstod varför. Kommer du inte ihåg mig? Veronica heter jag och födde ett prematurt barn för två år sedan. Jag hade ingen bröstmjölk. Du kom till mig med mjölkersättning till babyn , men även dryck till mig….. jaha då började jag att minnas henne.Hon hade inte råd att köpa mjölersättning så vi gav henne rådet att använda komjölk men utspädd med kokt vatten i rätta proportioner . Familjen hade kor. Det blev räddningen för detta barn. Så roligt! Flickan är nu 2 år och heter faktiskt Margareta fast de övriga i familjen tyckte det var ett tokigt namn.
Nu var hon gravid igen och se på bilden hon ser strålande ut.
Träffade denna glada mamma med sitt barn som bara ett par dar tidigare var mycket sjuk i malaria men där nu behandlingen gjort underverk.
Detta barn, som så många andra, kom in dödssjuk i malaria, men som fått kinindropp och tillfrisknat.
Måste visa bilderna på vandringsmyrrorna som i mer än en vecka varje morgon korsade vägen nära mitt hus på väg till sjukhuset. De går genast till attack när man stör dem. En del tycker det är toppen om de passerar in i ett hus för då äter de upp alla kackelacker.Tyvärr kan de dock göra stor skada som att äta upp små kycklingar och även angripa sovande barn.
Jag hann även att följa med de svenskar på plats som ej ännu sett Mama Sofia göra krukor.
En sväng till soko= marknaden för att köpa lite mer tyger. Förevigade även en av uppladdnings stationerna för mobiltelefoner i byn .
Sjukvårdslärarna på NNTC fick jag en bild på när de morgonfikade.
Utanför kyrkan hälsade jag på Mama Eva som nu är 92 år och jobbade hos den första missionärerna. På andra sidan står Mama Magdalena.
En bild är från sista lördagen när vi svenskar på plats var bjudna till Familjen Olofsson som lämnade några dagar före som ”vit Masai”. Lars-Evert är infektionsläkare från Östersund som i 3 månader varit på Nkinga och familjen de sista 6 veckorna. Jasg har bett honom att snart berätta själv om vad han gjort i ett kommande inlägg.
Jag lämnade Nkinga för denna gång lördag den 22/5 och landade på Arlanda den 24/5. och finns alltså redan hemma i Solna . Trevligt att vara hemma efter 9 månader i Tanzania. Fråga ej när jag återvänder … vet ej ännu men Mungu Anajua.
Trevligt att ni orkat ta del av mina inlägg.
TACK till alla er som redan stöder NKINGAS VÄNNERS arbete på NKINGA !!!!!!!!
Jag skickar er en tempelblomme bild . Nu faller bladen på alla tempelträd och snart är det fullt av bara blommor på hela trädet som det brukar vara under hela torrtiden.
Lars-Erik o may-Britt Olofsson med barnen Linnea o Alicia.
Varma hälsningar
Maggan