NyheterSkapad av Margareta Edin 23 jul, 2009 10:33
För er som inte känner till mig så heter jag Magdalena Gross. Jag är sjukgymnast och sedan november 2007 jobbar jag på Nkinga sjukgymnastavdelning med rehabilitering och träning av personal.
Om du inte vet något om Nkinga och sjukhuset kommer här en kort beskrivning: Nkinga är en by 5 mil från närmsta lilla stad. Nkinga har vuxit upp kring sjukhuset vars frö såddes för mer än 70 år sedan av svenska missionärer. Sjukhuset har succesivt vuxit till att nu ta emot mellan 150 och 200 inneliggande patienter. De har fyra avdelningar: En mödravårdsavdelning där de bla har 3-6 förlossningar om dagen varav 1-2 kejsarsnitt. En kirurgavdelning med mycket frakturer. Vanligtvis ligger mellan 5-8 patienter med lårbensfraktur i sträck i 8 veckor. Medicinavdelningen behandlar alla möjliga tillstånd men ca 50 % av de inneliggande har HIV. Barnavdelningen kan ha mellan 30 och 90 barn beroende på om det är malaria eller diarretid. Desutom finns en operationsenhet där de utför ca 10-15 operationer om dagen. Det finns en avgiftsfri BVC-klinik på sjukhuset som också har en uppsökande verksamhet då de åker ut i byarna och vaccinerar och väger barn. Det finns även en avgiftsfri HIV mottagning där man erbjuder tester, rådgivning och medicinering. Patienterna har alla anhöriga som tar hand om dem på sjukhuset. De anhöriga förser dem med mat, hjälper dem med hygien och ofta är det också de som får se till att patienten får den vård de behöver. Anhöriga kan vara ifrån närmsta familjen men även ett barnbarn, moster eller farmor. De har en väldig samhörighet i familjerna och känner ansvar när någon är sjuk.
Mitt uppdrag är att få igång den sjukgymnastiska verksamheten här efter att den nästan helt legat nere ett tag. Jag kan fortfarande känna frustration över att mitt uppdrag som ju delvis är att utbilda instruera annan personal i sjukgymnastik inte kan utföras på det sätt som var tänkt från början. Jag har inte fått någon sjukgymnast att jobba tillsammans med, utan enbart en sjuksköterska som trots många goda kvalitéer inte har så lätt att ta till sig kunskapen om rehabilitering och träning. Trots detta har jag fullt upp om dagarna. Patienterna som jag träffar dagligen innefattar mängder av frakturer, brännskador ffa hos barnen, skallskador, misshandlade, trafikoffer, HIV-patienter och ryggmärgsskadade. Ibland träffar jag, även patienter som haft stroke, med förlossningsskador, cerebral pares, meningit, ormbett, vanliga rygg-, nack- el knäbesvär mm. Jag tar även hand om utprovning av gånghjälpmedel, ffa kryckor. Rollatorer är inte så gångbara på de afrikanska sandstigarna. Jag har under april månad haft en sjukgymnaststudent hos mig, vilket har varit mycket givande. Skönt att kunna diskutera saker med någon som förstår vad man pratar om.
Lite nytt från sjukhuset:
För närvarande finns det bara 4 legitimerade läkare på sjukhuset. Två av dessa har dessutom chefspositioner och därmed en hel del administrativa uppgifter. Det är mycket tufft för dem och jag vet inte hur mycket övertid det blir, men det de gör är beundransvärt. Trots svårigheten att få tag på personal som stannar under längre tid så har sjukhuset stora planer för framtiden. De vill få statliga medel och öppna en egen ortopedisk enhet som kan bli remissinstans för kringliggande sjukhus. Detta skulle naturligtvis vara fantastiskt om bara kvalificerad personal fanns att tillgå.
Sjukhuset har under de senaste åren med hjälp av bla Hans och Greta Johansson utrustat en tandklinik. Under hösten och första delen av våren var den igång med en anställd ’dental assistant’. Som det är med majoriteten av personal som kommer utifrån så stannade han dock inte kvar. Tänder är ett eftersatt område här i Tanzania.
Sjuksköterskeskolan fortsätter att utbilda barnmorskor, och det har varit rekordmånga elever och med lärarbrist har det inte varit lätt. En lärare avled av en stroke för inte så länge sedan och andra slutar eller går i pension. Utbildningen har dock nu från hälsoministeriets sida kortats ner från 4 till 3 år. Effekten borde ju bli fler sjuksköterskor men med något sämre utbildning, men det får framtiden utvisa. Vi har det senaste året haft 8 nyutexaminerade sjuksköterskor från en annan sjuksköterskeskola. Dessa har varit en god tillgång.
Mitt uppdrag här på Nkinga börjar närma sig sitt slut. I september åker jag hem till Sverige igen och har då tyvärr ingen sjukgymnast att lämna över sjukgymnastiken till. Jag har dock haft en fantastisk period här då jag har fått lära mig att se livet och sjukvården ur ett nytt perspektiv. Jag har fått möta många fantastiska hängivna människor och jag är mycket tacksam för det jag fått uppleva.
Nkinga Juli 2009
Magdalena Gross
