I början av Januari kom de första besökarna för i år.
Bo-Erik o Britt Malmvall kom för att var på Nkinga i ca 8 v. För mig ett kärt återseende eftersom de var på Nkinga när jag kom 1983 .Vi jobbade sedan ytterligare en gång tillsammans. Dr Bosse som Chefs läkare och Britt som sjuksköterska. De gjorde sin första insats som mycket unga redan 1972.
Nästa inlägg kommer de att berättar hur det är att vara tillbaka på Nkinga.
Så här såg vi ut
1983
Britt och jag utanför
kontoret 1983
29 år sedan……
Bosse och Britt vinkar av mig när jag tog bussen till Arusha för att möta en grupp gäster.
Så här ser vi ut nu !
Vi har också under 6 veckor en tandläkare på plats igen.
Elisabeth från Jönköping som läkarbanken sponsrar..Hon har tandsköterskan Carina med sig som helt åker på egen sod. Från första dagen många som behöver akut tandvård..
Hans och Greta Johansson är också på plats fram till slutet av mars.
Här är mitt gäng gäster som jag hämtade i Arusha . Vi är här på väg till sjukhuset.
Inte förrän man ser med egna ögon fattar man vilket enormt arbete som pågår här på sjukhuset, sjuksköterske – och laboratorie skolan.
Vi träffade även några patienter som Nkingas Vänner behövt hjälpa..
En liten pojke hade svalt en 50 cent slant och kom först efter en vecka till Nkinga eftersom han hade svårt att svälja mat och var rosslig i andningen. DE hade rest en lång väg ända från Mpanda. Man röntagade och fann att slanten satt i matstrupen .De lyckades att att få upp slanten och måste remitterade barnet ända till Dar ca 95 mil .. Vi var mycket tveksam om papan värkeligen skulle ta en buss dit. Man övertalade honom att stanna nägra dagar till ,eftersom barnet börjat kunna äta och mådde bättre. Ny röntgen visasde dock att slanten satt där. Vi hjälpte honom med sjukhusräkning och han reste hem och vi hoppas slanten kommer ut den normala vägen.
Röntgenbild som visar 50 cent slanten
Denna sorgsna lilla 10 årig flicka bröt armen hemma 
i Urambo. Hon gipsades där på sjukhuset men man
hade gjort det alldeles för tajt så armen gick i gangrän
och gick ej att rädda.
Hon kom till Nkinga en lång resa för dem.
Armen måste amputeras strax ovanför armbågen.
Morfar och pappan var så oroliga för framtiden.
De fick hjälp med sjukhusräkningen och
vi försökte uppmuntra henne att fortsätta att gå
i skolan som vanligt eftersom hon har sin högra arm.
Vi träffade även denna kille som varit inlagd i flera veckor efter ett ormbett.
Han hade ett stort fullt stor sår som var svårläkt efter bettet.
Alltid finns det några barn som ligger i sträck i ca 6 – veckor så deras benbrot ska läka rätt. Han hade ramlat från ett mango träd
Här presenterar jag Yasintha som sedan i juni 2011 jobbar 8 tim varje dag på
prematur rummet med Nkinga Vänners hjälp.
Dagen innan vi lämnade Nkinga berättade Doktorn som varit jour på natten att han jobbat hela natten med akuta fall.Först hade en kvinna kommit som hade blivit helt sönderslagen med en djungelkniv.
Han hade även 3 akuta kejsarsnitt.
Därefter kom en kvinna som kördes på motorcykel till sjukhuset för att föda sitt barn eftersom värkarna hade börjat. Tyvärr körde man omkull och mamman skadade sig.
Väl framme på sjukhuset fann man att livmoder hade brustit. Barnet gick ej att rädda men mamman överlevde. De fick tillkalla fler doktorer för att klara upp detta.
Detta var några glimtar från sjukhuset innan jag reste med mina gäster till Zanzibar.
Idag har jag vinkat av mina gäster och reser nu åter till Nkinga.
Maggan
Om ni önskar kan ni kolla på mina mera privata blog: mamaedinpankinga.blogspot.com