Martha 14 år, kom till Nkinga sjukhuset en natt. Sista dagarna hade hon inte mått bra. Hon blev sämre och sämre och förlorade medvetandet. Föräldrarna lyckades få tag i en bil, säkert till en hög kostnad. Nkinga fanns ca fem mil från hemmet. Väl framme på sjukhuset var hon livshotande sjuk. Underläkaren som tog emot henne hade en misstanke om att det kunde vara ett diabeteskoma. Blodsockernivån var hög. Hon fick insulin och dropp. Redan nästa dag hade hon vaknat. Diagnosen var klar, det rörde sig om ungdomsdiabetes.
Snart stod det klart för såväl Martha som hennes föräldrar att hon inte skulle kunna leva utan dagliga insulininjektioner. Hela familjen var oroliga och bekymrade. Hur skulle de klara att ge insulin varje dag och hur skulle de ha råd med denna medicin och sprutor.
Under de första veckorna på sjukhuset var Martha ledsen och apatisk. Sjuksköterskorna på barnavdelningen lärde henne hur man ger sig själv insulin och hur man ska äta på ett klokt sätt.
Så småningom kunde Martha aktiveras och omgivningen såg hur hon blev gladare och mer tillgänglig. En enkel anteckningsbok blev en viktig stimulans. Med vacker handstil skrev hon dagbok där hon berättade om sina tankar och upplevelser.
En tung sten föll från föräldrarnas axlar när det stod klart för dem att Nkingas vänner kunde betala sjukhusräkning och framtida behov av insulin och sprutor.
Här sammanför Maggan flickan Nyamizi som Nkingas Vänner hjälper med insulin och sprutor.
Pappan hade så många frågor till henne och var så glad att höra hur hon klarar av att leva med sin sjukdom.
Efter flera veckor på sjukhus kunde hon vända hem och återta sitt skolarbete.
(namnet är fingerat)
Britt Malmvall