Nkingas vänner

                                  En stor förändring har hänt på Nkinga de senaste månaderna.  Man har kunnat reparera

och  bygga ett Akutintag där de svårt sjuka och skadade kan omhändertas. Ett lyft för

sjukhuset  verkligen men  en stor  utmaning. Det  kommer naturligtvis att kräva mer personal.

Man väntar o väntar på att staten ska bistå med löner, men det bara dröjer o dröjer.

I nuläget får man bara 28 % av budgeten från staten.Läkarmission ger en stor summa

till driften som tillsamman med Nkingas Vänner m.flera är  ca  28 % resten måste komma in

från patientavgifter.

Sjukhuset är numera uppgraderat till ett Specialist Sjukhus( Hospitali Ya Rufaa)

                                  Hela framsidan är stenbelagd och en fin parkering

                                 En patient tas emot av en ” värdinna ” utanför Open Patient Department

Jag kom åter i sept så fanns detta nästan klart. Inlägg på denna blogg har ej varit möjligt att göra

pga av dåligt internet i flera veckor, därför försöker jag nu uppdatera lite vad som hänt.

Sept 2014

Margareta Edin

Nkinga Vänners ordf.

Nyreparerade och utbyggda röntgen

I början av maj  installerades den  nya digitala röntgen  på Nkinga .

Läkarmission har bekostat hela projektet . Dr Sven Holmberg jobbade oförtröttligt för att få fram underlag så att en ansökan om bidrag kunde göras. Humanbridge fick sedan uppdraget att köpa in apparaten. Nu finns den på plats.

Fantastiskt !

Alla på Nkinga Referral Hospital TACKAR ALLA som gjort detta möjligt.

Andrew sjukhus teknikern med   Daudi o Paulo personal på röntgen

                                                                                                                 Första patienten

……… första bilden

 Den 11 februari, sent en tisdagskväll, kom vi till Nkinga. Trötta och möra efter en lång resa. Tanken var att vi skulle spendera 10 veckor på sjukhuset för att utvärdera deras neonatalvård. Detta som en del av vårt terminslånga uppsatsarbete för vår utbildning på läkarprogrammet i Linköping.

Emmy Lillieberg och Johanna Bejstam heter vi och läser vår sjätte termin på läkarprogrammet. Vi började tidigt fundera på att vi ville skriva vårt arbete om just neonatalvård, gärna i Afrika. Så när vi fick möjligheten att åka till Nkinga var vi överlyckliga!

Som en förberedelse för detta tog vi oss till Linköpings neonatal-IVA för att få lite perspektiv.

Och perspektiv fick vi! Även om vi förstått att neonatalvården i Nkinga har utvecklats mycket de senaste åren är det inte att jämföra med den neonatalvård vi ser i Sverige.

Under vår tid på neonatalavdelningen har vi fått se och uppleva mycket. Glädje och sorg, skratt och tårar. Vi har frustrerats över mycket men också fått glädjas åt många lyckliga slut.

Många gånger har det varit jobbigt att veta att många av de dödsfall som skett antagligen skulle kunnat förhindras i Sverige där vi har tillgång till så mycket mer teknisk utrustning.

Vi har frustrerats över den stundtals bristfälliga journalföringen och journalhanteringen. I våra ögon en så enkel sak att åtgärda.

När vi intervjuat mammor har det framkommit att för många tycker att de fått dålig information om barnets hälsotillstånd och bristfällig utbildning i vården av barnet.

 Men vi har fått uppleva många solskenshistorier också. Tvillingar som föds i vecka 34 och efter hemskrivning kommer tillbaka akut. Då trodde vi att den ena av dem inte skulle klara sig. Men båda fick någon vecka senare åka hem.

 En kvinna kom in i december och var akut sjuk, då gravid i 5-6 månaden. Hon fick ligga inne tills hon opererades i mitten av februari, strax efter att vi kommit till Nkinga, med kejsarsnitt och en samtidig splenektomi. Hennes mjälte vägde 5-6 kg.Mamman var fortfarande väldigt svag och fick ligga kvar på mödravårdsavd. länge. Detta innebar att hennes mamma hade hand om både henne och barnet och gick emellan avdelningarna för att se till att dotter och dotterson fick mat. Killen som föddes i vecka 31 vägde vid födseln 1200 gram men tappade till 1010 gram. Efter en 47 dagar lång vårdtid på neonatalavdelningen med både syrgasbehandling, värmemadrassvistelse och kängurumetod skrevs han ut vid en vikt av 2010 gram. Både mormor och mamma var glada att äntligen få åka hem. Och det verkar som att även lillkillen var det!

Denna bild tog  Maggan den 31 mars . Det var första gången mamman såg pigg ut och var glad. Killen vägde då 1700 gr och helst ville hon åka hem redan då . Så bra att hon stannade lite till..

Vi är på det hela taget imponerade över att vissa små bebisar klarar sig och att personalen klarar vården med de knappa tillgångar som finns att tillgå. Personalen klagar över personal- och resursbrist och vi har sett brister i journalföring och journalhantering. Det finns med andra ord förbättringsmöjligheter även om avdelningen har kommit en bra bit på väg

Johanna Bejstam och Emmy Lillieberg

Tack  Emmy o Johanna för er rapport och tiden ni var på Nkinga

PS. Nkingas Vänner hjälpte Mama Samira med omkotnader för hela sjukhusvistelse

Vanlig morgon  en 6 mars på sjukhuset, men ända ovanlig pga vad jag fick veta på morgon rapporten  om olika nyinlagda sjuka.

Natt personalen rapporterade först  om mannen som jobbar i en guldgruva där en gruvhål rasat samman och ssssstryckt in buken och behövde sys i huvudet. Hann kom efter en dag på Nzega sjukhus med ambulans och behövde operas i buken akut tarmen var skadad, men mår hittills bra.

Kl 5:00 kom en 5 årig pojke liggande på mammans rygg  med en motor cykel från Simbo vårdcentral. Var vid framkomsten redan död…så tragiskt, hade varit svårt sjukk i malaria och ett mycket lågt blodvärde.

En mamma med svår havandeskapsförgiftning kejsarsnittades och barnet mår bra och mamman medicineras och övervakas.

På barn hade man en 6 årigt barn som varit svårt sjuk hemma i en vecka och kom för 2 dagar sedan döende. Man trodde först  de tvar malaria eller hjärninflammation sedan. Tillslut  framkom det att han blivit hundbiten  och den hunden var redan död. Alltså hade han fått  rabies som aldrig går att bota. Jag mötte förtvivlade föräldrar som ej förstod att allt hopp var ute fast personalen verkligen försökt informera.Pojken dog några tim senare. Nkingas Vänner betalade hans räkning för att hjälpa och visade att vi led med dem.

Ett annat barn ca 6 år  behandlas för stelkramp.Familjen bor långt bort i bushen och har ej vaccinerat sina barn.Detta är naturligtvis ovanligt numera. Denna mamman har fött 10 barn och har ingen möjlighet att betala…jag har lovat doktorn att vi ska hjälpa till .Det finns hopp att det ska gå bra men stelkramps toxin finns ej att få tag i så man behandlar med antibiotika.

Vill presentera de svenskar som med Skandinaviska Läkarbankens hjälp kunde gör en insats på sjukhuset i 6 veckor jan -febr. 2014.

ALLA bidrog med sina kunskaper , fantastiskt och inspirerande.

Här bjuder jag på  semlor med hemmagjord marsipan på chashew nötter

Operationsbord skänkta från Helsingborgs sjukhus utskickade av Humanbridge anlände i okt.

I jan 2014 inmonterades de av Kishiwa, Andrew m fl med hjälp av Börje  , Hasse o David.

Minst 4 bord är nu inmonterade och funkar jättebra.

Äntligen fick jag åter träffa och krama om Mary 15 år idag. 2 år sedan kom hon jättesjuk till Nkinga och fick diagnosen Diabetes typ 1. Härligt att möta en lycklig pappa och en glad och välmående Mary.

De kommer varje månad och cykelfärden tar 3 tim.    att hämta sina sprutor och insulin.                           Insulinet  förvaras hemma i en lerkruka nedgrävd i jordgolvet för att hålla lagom temperatur. Hennes största önskan är nu att få börja in den nyöppande Secondary School  i  sin hemby Uswaya.                        De saknar pengar till skolavgift, uniform, skor och skrivböcker.                                                                               Jag känner att vi måste hjälpa henne eller hur ? Så jag skickade med pengar till skolavgift , uniform mm.

Igår ringde pappan Augustinos  jätteglad och talade om  att hon börjat skolan , men behöver lite engelska böcker så det ska jag nu fixa.

VI har nu betalat hennes insulin och sprutor varje månad sedan hon insjuknade och fortsätter att göra det.

Kostnaden är 42 000 TSH = 175 SEK varje månad

***********************

Här några andra barn jag mött sista veckan

Här en kille som brutits sitt ben och ligger i sträck i fler veckor. Mamma och lillebror rymms också i sängen.

Denna killen har nu fått sin första cellgiftsbehandlig för Burkit Lymfom.

Han behöver 6 behandlingar med 2 veckors mellan rum. Han  kan då bli helt frisk.Problemet är att få dessa barn  att komma åter alla gångerna.Föräldrarna  tror att när de blir så mycket bättre ganska snart behöver de ingen medicin längre.Naturligtvis informerar personalen och påpekar detta om om igen.

Magggan

”Mina” och våra speciella barn….

När lille Moses föddes i mars 2013 var det första gången sedan jag kom till Tanzania,

som jag kommit så nära ett albino barn. Sjuksköt.stud. Anna o Anna  och jag

fick föreslå hans  namn.

Vilken ära!

Personalen pratade mycket med mamman och särskilt mycket med pappan. Det var chockartat för dem att få ett albinobarn ,men vi försökte uppmuntra dem på alla sätt.

När är jag kom åter sept 2013 frågade jag hela tiden  efter lille Moses  men ingen hade sett dem här igen………men så en dag i okt. kom  han till barnavd för han var svårt i  sjuk i  malaria .Jag blev så glad att få träffa dem igen.

 Lille Moses  kom på åter igen  i dec.  hade  hög feber och fula  sår i ansiktet och på  huvudet, blev  bättre efter antibiotika och malaria medicin.

Jag bad dem komma åter efter någon dag  så Anna hann sy en   skyddande ”solhatt” som han fick.

Han var då så  pigg och glad o go.

Mamman fick med sig solkrämer,vaselin, tvål, lite kläder  och våra råd att han måste skyddas för solen.

######################################################  Nyligen kom så nästa lilla kille 5 år som det känns så bra att vi Nkingas Vänner kan hjälpa och stötta.

 

 

 

 

 

Han heter Paulo. Hans mormor som nu också är hans ” mamma” eftersom hennes äldsta dotter födde honom endast 15 år gammal och flydde med pappan ifrån honom. Tragiskt ! De klarade ej av att ta hand om honom .Han var en Albino tyckte de.
Han kom till sjukhuset pga  solskador i ansiktet o halsen och mormor ville  ha råd och hjälp.
Mormor nu 42 år har fött 6 barn och  yngsta barnet endast 8 mån.gammal.Paulos  största önskan år  också att få börja i förskolan i sin by.

 men hon tycker sig ej ha ekonomiska möjligheter att köpa uniform och  betala avgift.
Ögonmott. kunde fixa fram ett par häftiga blå glasögon som han först vägrade att prova,men sedan accepterade. I denna starka sol behöver han ha solglasögon för att skydda sina ögon.Han fick även en mössa, men behöver en bättre som han ska få köpa på marknaden.Vi köpte mjukgörande kräm, bra tvål och gav goda råd.
Mormor blev så glad när jag sedan fixade betalning till förskolan som bestod i en debe majs, 3 kg bönor och 2 kg socker som hon inte hade haft råd med att köpa till förskolan.

Visst känns det helt rätt att ge dessa barn lite extra hjälp .Jag kommer att försöka hålla kontakten med dem.

8 Febr 2014

Maggan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Han blir större och