Tack Kalmar!

Tack till Kalmar studenterna  och deras Vänner !!!!!!!!!!!

Hamisi med Kalmarstudenterna.

Malin, Caroline och Dinusha  sjuksköterskestuderande från Kalmar  har nu lämnat Nkinga  efter sina 5 veckors praktik här på sjukhuset.

De har tilsammans med vänner de skrivit till nu kunnat hjälpa att betala sjukhusräkningen för  Hamisi 10 år som skrevs ut i fredags den 8/4 efter ca 3 månaders vård på sjukhuset. Föräldrarna har  kunnat betalt en del i början.


Hamisi i sträck.

Hamisi  fick en  öppen lårbensbrott fraktur i början av jan i  år, men uppsökte inget sjukhus förrän efter 3 v . De kom  då till Nkinga ända från Ushirombo. Han hade  då en infektion  i det det öppna såret. Han har legat i sträck först i 8 veckor, men det var ej läkt pga av infection-. Han fick  ligga ytterligare några veckor i sträck .Han har hela tiden tränats av sjukgymnasten  och gick nu med betastöd. Hamisi har hela tiden varit en så glad och positiv kille.

Tyvärr har hans infektion ej ännu läkt eftersom även skelletet är angripet. Han kommer att behöva komma åter för röntgen om 3 månader. Troligtvis vill man då öppna och kolla läget.

 

Jag skriver snart om några andra som jag kunnat hjälpa den senaste  tiden.

Detta är möjligt eftersom det hela tiden kommer  in gåvor till Nkingas Vänner.

HJÄRTLIGT TACK  !!!!!!  från Nkingas Vänner
gm Maggan

Tandläkare på plats!


Sista dagen på Tandkliniken.

Nu har vi varit här i Nkinga i sex veckor. Tiden har bara sprungit iväg och vi  har haft en fantastisk tid här. Jag reser ner genom ett projekt med Skandinaviska Läkarbanken som sponsrar med resa och ett litet traktamente. Med mig reser även min mamma, Anne-Marie Mörk Nilsson, som är operationssjuksköterska. Hon reser helt i egen regi.

Tandvårdsbehovet visade sig vara enormt stort och redan från första dagen satt det många patienter och väntade. Ryktet spred sig sedan att det fanns en tandläkare på plats och patienterna strömmade till. Vissa dagar kändes som en akutmottagning då patienterna som kom led av alla möjliga åkommor från halsen och uppåt. Besvär ovan hals sattes till oss på tandkliniken.
Jag är oerhört tacksam att min mamma var med då dagarna annars hade de blivit mycket långa utan hennes assistans. Till vår hjälp på kliniken hade vi en nyutexaminerad sjuksköterska, Beatrice. Trots att hon nyss var klar var hon fantastiskt duktig och hjälpte oss att tolka, fylla i journaler och alla möjliga blanketter, recept mm. När apoteket på eget bevåg ibland ändrade vissa av mina ordinationer på bland annat antibiotika, till min stora irritation, hade hon inga problem att ringa och säga till. Stor pondus har hon och var en
fantastisk hjälp.


Anna-Karin och Ann-Mari och Beatrice.

Patienterna var många. De flesta kom med stor tandvärk som pågått under lång tid. Mest utfördes tandextraktioner och många gånger behövde vi operera. Det var roligt att se att så många patienter kom tillbaka. Vid de stora svullnaderna, då jag skrev ut antibiotika, kom patienterna tillbaka för extraktion. Jag såg mycket som jag aldrig sett tidigare och troligtvis aldrig kommer att få se igen. Det var tumörer, stora svullnader, omfattande trauman mm. Vi hade cykel och motorcykelolyckor och tyvärr finns det nästa ingen som bär hjälm här och detta kombinerat med dåliga vägar ledde till omfattande skador. Vi plockade bort benflisor, lappade käkfrakturer mm efter bästa förmåga
och hjälpte så gott vi kunde.

I vissa fall kunde vi samarbeta med läkarna på sjukhuset. Resurserna var små och material och instrument är inte som hemma så många gånger fick man improvisera och göra det bästa av situationen. Vi kände dock att vi var till mycket stor hjälp och varje dag var rolig och spännande.
De sista tre veckorna hade jag även en adept, Yosufu, som är i 50-års åldern.  Han har en treårig medicinsk utbildning och med ett stort intresse för tänder. Han kom en dag utan förvarning och hade tydligen blivit lovad av sjukhusledningen att vara med mig under tre veckor och att jag skulle lära honom så mycket som möjligt. De sista veckorna var vi fyra på kliniken och vi hade alla fullt upp och blev det någon liten stund över undervisade jag Beatrice och Yosufu om tandsjukdomar, behandling mm.

Sammanfattningsvis vill jag säga att vi haft en underbar tid i Nkinga. Mycket jobb och långa dagar men oerhört spännande och kul. Folket här är så trevliga och gulliga och man lever väldigt bra här. Vi hoppas att vi får möjlighet att komma tillbaka snart igen.


Anna-Karin kliver påbussen till Arusha.

Anna-Karin Nilsson
tandläkare, Jönköping

STORT TACK för dears veckor här och Tack till Läkarbanken som gjorde det möjligt

Full fart på tandkliniken!

Först Ett Stort Tack till Rotary Hammarö som skänkt ny inredning till tandkliniken.

En helt ny inredning installerades i feburari och all utrusting gicks igenom av teknikern Börje Claesson som tllsammans med Hasse Johansson handledde sjukhusets hantverkare.
TACK BÖRJE för ALLT du fixade under dina veckor på Nkinga

Från tandhygienistprogrammet på Karlstads universitet kom i febr. två studenter Helena Haltorp och Lina Hultberg Nkinga för 4 v.De skrev sin kandidatuppsats, och två lärare Susann Olofsson och Gunn Karlberg fanns på
plats för att handleda under 2 v,, . Karlstads universitet har ett avtal med Nkinga Mission Hospital, Nkinga Nursing School och Nkinga English Medium School
om samarbete kring klinisk verksamhet, utbildning och forskning inom munhälsoområdet. Som en del i detta genomförde studenterna ett projekt med barnen i English Medium School i form av en interventionsstudie. Barnens
bakteriemängd på tänderna mäts. Därefter fick hälften av dem se en informationsfilm om Friska tänder och friskt tandkött. Efter en tid mätes deras bakteriemängd igen för att se om det är någon skillnad mellan grupperna.
Samtidigt genomförde Susann en utbildning i munhälsa för lärarna vid skolan och både Susann och Gunn ger en tandhygienistbehandling till lärarna på English
Medium School.
Alla menade att komma till Nkinga var en upplevelse för dem både yrkesmässigt och personligt. De har upplevt ett varmt välkomnande av alla och fått fantastisk bra hjälp av värdparet Greta o Hans Johansson.

Två tandhygienist-studenter Catharina Mårtensson och Susanne Svensson från Jönköpings Universitet kom till Nkinga redan i början av februari 2011 för att dels göra datainsamling för sin kandidatuppsats och dels för att ta en klinisk kurs i oral hälsa.
Examensarbetets syfte var att kartlägga prevalensen av karies hos ungdomar mellan 14-18 år på Simbo English medium school, Nkinga. Datainsamlingen genomfördes under första delen av studenternas vistelse och de registrerade antal tänder, kariesförekomst (både initial och manifest), gingivit- (tandköttsinflammation) och plackförekomst, samt de tänder som hade fluoros (vita-mörkbruna fläckar på tänderna, orsakat av ett fluorrikt vatten)
Handledare för studenterna (Susanne Einarson) anlände 6 mars och den kliniska kursen kunde starta.
Tandvårdsbehovet i Nkinga var i första hand akuttandvård och därmed många extraktioner (utdragningar) av tänder som värkte eller var djupt karierade.
Studenterna fick med sig stor erfarenhet både inom tandvård och av kulturen i Afrika, vilket blev en upplevelse de aldrig kommer att glömma.

Samtidigt kom tanläkaren Anna-Karin Nilsson för att i 6 veckor jobba på tandkliniken sponsrad av Läkarbanken . Hennes mamma Ann-Mari som är sjuksköterska kom för att göra henne sällskap. Hon har verkligen behövt hjälpa till hela dagarna eftersom jätte många kommer för att få hjälp. De har nu bara 2 v kvar . Anna ?Karin har lovat berätta lite mer om hur de haft det i ett annat inlägg.

Maggan

Offer för droger och trafik

Läkaren Lars-Göran Lindgren som besöker Nkinga i mer än 2 månader ger oss nu åter en liten rapport. Detta skrev Lars-Göran för drygt en vecka sedan.

Vid veckans första morgonrapport på sjukhuset rapporterades om en ung man, som lagts in på medicinavdelningen på söndagsförmiddagen, medvetslös. Han hade förts till sjukhuset av polispersonal från Simbo, en by några mil härifrån. Hade tagits om hand av polisen då han hade uppträtt mycket störande och bråkat I byn.. Hade tydligen fortsatt att bråka i häktet under natten och blev funnen medvetslös i cellen på söndagsmorgonen.

När han kom in till sjukhuset, talades det om ev. användande av alkohol och droger, så han las in på medicinavdelningen, där man funderade om medvetslösheten delvis kunde bero på lågt blodsocker i kombination eventuellt med drogpåverkan. Behandlades sålunda, men vid ronden på avdelningen på måndagen såg vi tydligt att han hade tecken på att ha blivit slagen, så han genomgick skallröntgen, då vi tyvärr ej har tillgång till datortomografi, och överfördes sedan till kirurgkliniken, där han behandlades för sannolik skallkontusion med ev. intracerebral blödning. Han vaknade tyvärr aldrig upp och avled under den gångna natten, utan att man fått tag på några anhöriga.

Strax efter rapporten i måndagsmorse, blev det också en väldig uppståndelse vid sjukhusets huvudentré, då en stor långfärdsbuss körde ända ditfram, och man började lasta av flera skadade efter en trafikolycka. Man grät och skrek av smärta, och innan vi visste hur många skadade det rörde sig om försökte vi larma alla läkare och op.personal. Det lugnade dock snabbt ned sig, då det visdae sig röra sig om “bara” 3 skadade från en bilolycka. En kvinna blev inlagd på kirurgavdelningen, visade sig sedan på rtg ha en kotfraktur. i ryggen. De övriga två skadade kunde “plåstras om” på polikliniken.


Skadade anländer med buss

Då medicinavdelningens ansvarige läkare varit pappaledig några dagar denna veckan, har jag gått rond på medicinavdelningen med ett par olika Clinical Officers, och varit ganska frustrerad över en hel del missar i utredning och omvårdnad. Margareta Edin försöker jobba med förbättringar vad gäller rapporterande, dokumentation och omvårdnad, och hon och flera med henne sliter sitt hår.


Tvillingar


Pojken som svade ett klocklock

Lars-Göran Lindgren

Fotboll och födelsedag

Äntligen går det visst att sätta in några bilder och nägra rader till er som väntar på news härifrån

Efter det stora läkarbesöket från Sverige råkade jag fylla år och blev så mysigt uppvaktad med kaffe på säng, nyskriven sång av Lars-Göran Lindgren som framfördes av alla närvarande svenskar.

Ja så då är man pensionär på riktigt alltså….lite overkligt…. svårt att fatta att det är på riktigt. Tittar man sig i spegeln annar att man dock att det är sant.

Vi fick sedan ett mycket trevligt besök av Kikko och David Mellergård som kört sin lilla ”buss” ända från Östersund. Deras resa startade i juli 2010. De stannade här i 5 nätter och gissa om de fick många besök som ville kolla denna bil där de sover, kokar sin mat,har en solpanel på taket, varm vatten ur ett rör mm.

De rullar nu vidare mot Syd Afrika.
Kolla på deras blogg : SwedenAfrica 2010.com

Sätter in några bilder från första promenaden till Apberget.

Härom lördagen var jag hedersgäst på en fotbollsmatch mellan English Medium School och Tembas pojklag. Min uppgift var att hälsa på alla och varje lagkapten presenterade sina mannar. Tembas lag vann 3-2 .

Förra veckan hälsade Lars-Göran och jag på Eva Mahili som nu är 102 år. Vi fick en sådan trevlig pratstund med henne om gamla tider. Hon är pigg kommer till kyrkan på söndagarna och har sådan reda på allt. Hon har fött 7 barn och har mer än 40 barnbarn.Hon och hennes man Yohanna jobbade hos de första missionärerna Ester o Erland Jonsson när de började sitt arbete här 1936. Hon berättade bland annat att Yohanna gick de 5 milen till Nzega för hämta post en gång i veckan tills han så småningom fick en cykel att använda.

En annan dag i veckan på promenad i omgivningarna träffade jag på dessa kvinnor som öste smutsigt vatten från ett vattenhål. De var så glada att detta vattnet ej var ”salt” som det mesta vattnet år här på Nkinga.De sa att de ej brukar koka sitt dricksvatten. Ja inte undra på att de får magsjuka. All förebyggande undervining passaerar tydligen bara rätt ut i intet.
Jag tog även kort på han som har en brunn på sin gård som ligger efter bygatan. Han säljer en dunk vatten för 150 TSH .

Jag sätter in några andra bilder från byn också.
Kolla hon som gräddar vitambua = risbullar , diverse ståndet med cykeldelar, spadar mm .
Jag hann också besöka mitt favorit ställe med tyger.

Maggan

Läkaren Lars-Göran

När jag nu varit här på Nkinga i några veckor har jag kunnat konstatera, att antalet patienter med frakturer och andra olycksfallsskador ökat kraftigt på kirurgavdelningen. Det beror delvis på den ökande trafiken, inte minst alla motorcyklister, som far fram med hög hastighet, men också på att Nkinga blivit något av ett “referral hospital” för ortopediska fall. Man har på många andra sjukhus, även större, ingen röntgen, och ganska små möjligheter att behandla sådana patienter. Nkinga har också gott rykte, så många väljer att åka förbi andra sjukhus, för att komma hit. Ofta får vi också in patienter med misslyckad behandling, som infektioner, från andra sjukhus.

På BB är det gott om mammor, som blivit hitsända då de ej kan föda den normala vägen, så det görs ibland flera kejsarsnitt per dag.
Medicinavdelningen är lite tragisk p.g.a. alla patienter med AIDS, många också med TBC. Visserligen har landet nu tillgång till gratis bromsmediciner, men många kommer ändå i sena stadier, och kan ej hjälpas till liv och hälsa. Sedan fleraa veckor har också tuberkulosmedicin varit slut i landet, men nu har vi åter tillgång till sådan.

På barnavdelningen har vi under de gångna veckorna haft många tragiska fall. Bl.a. dog en 10-årig pojke i någon form av hemorrhagisk feber för ett par veckor sedan, och man opererade också ett litet spädbarn med grav undernäring och en hemskt utspänd buk, där man misstänkte någon form av tarmvred, men det visade sig vara fråga om en stor tumör, sannolikt någon form av lymfom. Men det finns också solskenshistorier, som barn med fula brännskador, malaria och grav anemi eller tarminfektioner, som går hem botade.

Tog för en dryg vecka sedan en promenad ner i byn, och hälsade på den gamle trotjänaren Mabula, som förestod öppenvårdsmottagningen, när jag kom till sjukhuset första gången 1972. Han blev sedan ansvarig för TBC- och lepra-mottagningen. Han är nu pensionär, har haft en liten stroke, men det var så roligt att få sitta ned en stund med honom utanför hans enkla lertegelhus och prata om gångna tider. Hans son är nu Clinical Officer, “läkarassistent” på sjukhuset.
Förra söndagen var vi missionsarbetare från Sverige bjudna till en av församlingens evangelistfamiljer  på middag, ris, kött och Coca Cola. De har fina åkrar, men det har regnat för dåligt, så majsen hotar att torka bort. Vi talade om detta bekymmer., och bad redan den kvällen ihärdigt om regn, och blev glada, då det regnade på måndagsmorgonen, och sedan fortsatt med flera rejäla regn under den gångna veckan, men det behöver dock komma mer regn.

Igår möttes vi vid morgonrapporten på sjukhuset av en mycket tragisk information, att en av sjukhusets anställda och hans fru på natten haft besök av rånare, som hade misshandlat dem svårt. Det rör sig om en polioskadad man, som arbetar på sjukhusapoteket, men som bor i en grannby, där han också i huset har en liten läkemedelsaffär. Det kom alltså under natten in ett rövarband försedda med macheteknivar, “pangor”, med vilka de tillfogade makarna en mängd djupa huggsår på huvud, bål och extremiteter. Hustrun miste bland annat höger hand och en del av underarmen, och mannen fick en öppen fraktur på ena underbenet, förutom misstänkt skallfraktur av flera hugg där. En manlig sjuksköterska, som fått lift med poliser, som var förbi huset, sa idag, att han nästan ville svimma, när han såg allt blod överallt i huset. Hur mycket av pengar och mediciner man eventuellt fick med sig är ännu okänt. Vi har inte kunnat få någon rapport av de skadade makarna. Man förstår inte, att man kan vara så grymma, att man nästan slår ihjäl en handikappad man, som ej kan bjuda något motstånd, när man enkelt kunnat ta det man ville ha. Man kan undra, vad som behövs, för att få sådana människor att känna någon form av empati och medkänsla. Nog behöver många människor i detta land uppleva en inre förvandling.

Lars-Göran Lindgren
tidigare Läkare på Nkingasjukhuset
under 9 år 1972-1993

TACK ALLA GÅVOGIVARE !!!


Vid Nkinga Vänners årsmöte i januari beslutades att avsätta 30000 kr till Nkingas konto i Östersund för NY RÖNTGEN APPARAT som behöver köpas in till
sjukhuset.

10.000 SEK har vi också kunnat avsätta för att kunna hjälpa patienter som ej kan betala sina sjukhusräkningar.

Vilket trevligt återseende i fredags när diabetsflickan Nyamizi kom för att hämta sin månatliga behov av insulin och sprutor, Hon är så tacksam för den hjälp vi kunnat ge henne.Hon mår bara bra och ser väl så pigg och välmående ut.

Maggan

Nöd, död och flygtransport

söndag 6 februari 2011 Tabora, Tanzania

Man behöver ej ta många steg på sjukhustet förrän alla möjliga behov möter en.

På prematur rummet finns denna lilla flicka som vägde 1450 gr när hon föddes. Mamman mycket svårt sjuk i Aids kom ensam till sjukhuset övergiven av sin man. Ingen anhörig brydde sig om henne. Hon dog 5 dagar efter förlossningen.
Hon sköts nu av personalen och ej klart ännu vem som kan ta hand om henne.Personalen har själva köpt mjölkersättning till att börja med.
Vi Nkingas Vänner kommer kunna ge bidrag till att barnet får den mjölkersättning som behövs och ev bidra till andra behov.

På Barnavd har jag nu i flera dagar träffat en mormor som kommit med tvillingarna Kulwa o Doto ( den första o den andra ). Tvillingar får alltid dessa namn beroende på vem som först kommer ut. Hon berättar hur mamman dött och hon vet ej riktigt varför ,eftersom dottern var bosatt i Urambo ganska långt från sin mamma. Denna mormor har själv fött 7 barn och nu blir det hon som får ta hand om dess små liv.

Har också träffat 2 barn med brännskador som ramalt i elden som nu läker fint.

En 10-åring dog så tragiskt i någon slag hemorragisk sjukdom efter endawst en veckas sjukdom.

På Kirurg avd. ligger som vanligt patienter med olika frakturer. Ca 12 patienter ligger i sträck några andra är gipsade. En man kom först efter 3 månader hemma med en öppen svår underbensfraktur. Han lät sig behandlas av en ” Witchdoctor” först hemma men blev förståss ej bättre. Beklämmande att han väntat så länge att söka vård . Han bor ca 12 mil härifrån nära Tabora.

En bilolycka hände här i närheten i torsdags.En man hemmahörande i Dar blev svårt skadad. Alla revben var av på hö sida och han fick en pneumothorax. Igår hämtades han av anhöriga som beställt ett MAF plan som flög honom till Dar.

Till sist en bild på några av våra läkare Chefsläkaren Mgelwa t. vä, bitr. Chefsläkare Chaula t. hö och i mitten Barnläkaren Dr Elly

Internet funkar så dåligt, men ska försöka skriva igen snart.

Maggan

Svenska läkare på besök

måndag 31 januari 2011 Kinga, Tanzania

Chefsläkaren Peter Möller på Sophiahemmet i Stockholm har jag haft kontakt med sedan 2007. De välkomnade då Magdalena Kabadi från Nkinga och opererade in en ny höftled utan kostand. Hon hade i mer än 10 år haft svåra besvär trots att hon endast var 42 år gammal.

Han hade nu annordnat en tropikkkurs i Tanzania med Prof Anders Björkman och Med Dr Per Olov Pehrsson som föreläsare.
Han ville då komma till Nkinga tillsammans med alla 30 deltagarna.De kom tidigt söndagmorgon till Shinyanga och hämtades med 4 ”safari” bilar där.
Vi lyckades fixa övernattningar till alla efter lite pyssel. Sex duktiga tjejer lagade maten. Vi visade Bertil Jonssons bilder om hur hans föräldrar Ester o Erland Jonsson kom som unga missionärer 1935 och tidigt hade visionen om att det skulle bli ett sjukhus här.
Vi gjorde sedan en rundvandring på sjukhuset i omgivningarna.
På måndagen delades de upp i grupper och träffade personal på alla de olika avdelningarna. De fick en ganska bra inblick av hela verksamheten fast besöket var kort.

Måndagkväll åt man sedan middag tillsammans med ca 30 personer av personalen. Det blev en mycket trevlig avslutning på besöket.
De svenska gästerna var mycket tagna av vad de fått uppleva. Flera gästerna höll tal som verkligen blev till uppmuntran för personalen.

De flög sedan från Shinyanga till Dar o Zanzibar.

Maggan

Åter på Nkinga

torsdag 20 januari 2011 Kinga, Tanzania

Avresan från Arlanda till Dar Es Salaam den 12/1 blev 28 tim försenad pga tekniskt fel på planet. Detta har aldrig hänt mig för.
Trevligt att jag hade ressällskap med Lars–Göran Lindgren som ska vara på Nkinga i drygt 2 mån.. Hans fru Ing-Britt kommer om några veckor.Vi har jobbat ihop här på Nkinga i två 2 omgångar 1986-88 och 91-93.
Efter midnatt blev vi inkvarterade på ett hotell i Märsta. Checkade ut mitt på dagen och fick sedan vänta igen på Arlanda ända till midnatt den 13/1 innan vi lyfte.
En ventil behövde bytas som flögs från Frankfurt. De skickade alla som skulle till Rom med det ordinarie planet för den kvällen så vi behövda ej landa där. Vilken tur vi alla fick tre säten var att ligga på.
Med nöd och näppe hann vi på fredagsplanet till Dar. Till vår förvåning fanns allt vårt bagage ändå i Dar när vi kom fram.
Vi fick sedan plats på söndagsflyget till Shinyanga, men meddelades på lördag kväll att det var inställt.
Vi fick dock därmed två trevliga dagar i Dar.
Först blev det lunch hos Stellan Arvidsson o hans fru Kicki. De bor i en underbar lägenhet nära stan strax innan Selander bridge och har en härlig utsikt ut över havet. Se på flamingos som spatserade där i vattenbrynet.

När jag reste ut första gången 1976 till Tz bodde Åke o Maggi Sanström i detta hus och jag bodde hos dem där innan jag flög till Tabora.

Vi blev sedan alla inbjudna till Lennart och Gunilla Hjälmåker som sedan i Sept 2010 är ambassadörspar i Tz. Så roligt att ses igen. Jag lärde känna dem först i Nairobi när jag var i Sudan 1979 -81. Per och Lena Lilja kom också dit Det blev både eftermiddags kaffe och middag hos dem.

På söndag blev det sedan kyrkobesök strax utanför stan i Kijichi. Vi överraskade John Jilangila som är pastor där nu (han är från Nkinga). Vi träffade flera vi känner och fick sedan lunch hos Tawales. En härlig dag också ,me huu så varmt det är i Dar.
Hasse o Greta mötte oss i Shinyanga. Vi fixade internetmodem på Vodacom kontoret och handlade på marknaden i Nzega allt möjligt. Greta och jag började sedan genast att planera för gästerna den 23-24 jan . 29 doktorer kommer på ett 2 dagars besök med chefen på Sofiahemmets sjukhus Peter Möller i spetsen . De ska var med på en tropikkurs i Dar o Zanzibar men gör en avstickare till Nkinga.


Kicki och Stellan Hyving, som jobbar för SIDA i Tanzania.

Skriver mer snart…………

Varm hälsningar från grönt Nkinga
Maggan